Den som skriker högst...
Just nu är det lite ojämnt fördelat här hemma. När jag pratar med folk som också har två barn säger de ofta: "Ja, den äldre får ju acceptera att den yngsta nu behöver din uppmärksamhet."
Hemma hos oss är det snarare tvärtom. Den stackars lilla bebisen får snällt acceptera att den vilda systern får mest uppmärksamhet. Idag tröttnade hon. Lill alltså. Då satt hon i sittern och gnällde och var sur medan vi for runt och lagade mat och Vira levde rövare och blev fly förbannad så fort nåt gick henne emot eller om hon inte fick precis som hon ville. Då frågade jag mig "Vad är det nu med Lill då?!" Hon var ju mätt och hade sovit och blöjan var ren. Efter mat och nattning av vilden tog Max Lill med sig och satte henne bland lite kuddar och tittade på henne och pratade. Och då var hon så nöjd och glad och pratade en massa (utan ljud, men många miner) och verkade tycka det var toppen. Hon behövde helt enkelt bara att nån såg henne, stackarn :)
Hemma hos oss är det snarare tvärtom. Den stackars lilla bebisen får snällt acceptera att den vilda systern får mest uppmärksamhet. Idag tröttnade hon. Lill alltså. Då satt hon i sittern och gnällde och var sur medan vi for runt och lagade mat och Vira levde rövare och blev fly förbannad så fort nåt gick henne emot eller om hon inte fick precis som hon ville. Då frågade jag mig "Vad är det nu med Lill då?!" Hon var ju mätt och hade sovit och blöjan var ren. Efter mat och nattning av vilden tog Max Lill med sig och satte henne bland lite kuddar och tittade på henne och pratade. Och då var hon så nöjd och glad och pratade en massa (utan ljud, men många miner) och verkade tycka det var toppen. Hon behövde helt enkelt bara att nån såg henne, stackarn :)
Hallå! Jag då?
Subscribe to:
Posts (Atom)