Andning

Jag ska inte avslöja för mycket om mina förlossningsplaner, eftersom jag räknar med att inget kommer att bli som jag tänkt mig, och det vill jag ju inte behöva äta upp för mycket efteråt. Dessutom är ju hela världen full av människor som redan gått igenom en eller flera graviditeter och förlossningar och har massor av barn och som inte vill nåt annat än att berätta för mig hur det kommer att bli för just mig. Att jag aldrig kommer kunna läsa en bok igen eller att jag aldrig kommer hinna duscha. Sen sa de ju mycket när jag berättade att jag var gravid också, om allt jag skulle behöva ta mig igenom, alla krämpor och hemska saker som skulle hända mig. Och de kastade huvudet bakåt och skrattade när jag sa att jag skulle träna så länge det gick. Tja, det där med skrattar bäst som skrattar sist kanske inte är så fel ändå. Jag kastar huvudet bakåt och skrattar och berättar att det visst går att köra Body Pump i vecka 39. Det var till och med en tjej som kom fram och tyckte att jag var INSPIRERANDE i måndags. Sådeså.
Nåja, i vilket fall tar jag inte ut nåt i förskott angående förlossningen, men visst jag har ju planer på hur jag tänker hantera det hela. En övergripande plan kan jag säga. Inga detaljerade grejer om positioner eller speciella låtar som ska spelas när bebin kommer till världen.
Men jag kan berätta att andning är en väsentlig del i min plan. Jag har övat på olika sätt att andas, förutom yoga andningen som ju sitter som den ska. Jag kan båda Annorna Ws andning så jag kan se vilken som funkar bäst.
Nu har jag blivit jätteförkyld. JÄTTEförkyld. Eller jag har varit det länge och tänkt att det ska gå över. Det har det inte gjort. Det blev snarare värre i tisdags. Så nu måste jag gå till doktorn och se vad problemet är, för den här djupa täpptheten släpper helt enkelt inte. Och alla mina andningsplaner kommer ju spricka om jag inte kan andas... det säger ju sig självt. Då får de helt enkelt söva mig och plocka ut den. Jag håller tummarna för att inget händer innan jag kan andas igen.

Fixerad! Kom ut nu då!

Yes! Bebin är fixerad! Det var vad jag önskade barnmorskan skulle säga när åkte dit idag och det var just vad hon sa! Jag slapp dessutom stationen med vågen och stick-i-fingret och behövde bara mäta magen (+ 0,5 cm sen för två veckor sedan, strax under kurvan) och kolla blodtrycket. Och såklart så känner hon ju hur bebin ligger och lyssnar på hjärtslagen. Jag förstår ju varför hon måste göra det i den ordningen, känna-lyssna. Om hon inte känner först vet hon inte var hon ska lyssna efter hjärtat, men när hon känner och klämmer på bebin så blir den alltid upprörd och sparkar tillbaka och lever om, och det gör i sin tur att pulsen höjs och är helt hög när vi sen lyssnar på hjärtat :) Idag lyckades bebin dessutom göra stoooora ögon på den unga praktikant som var där, skulle chansa att hon kanske gick på vårdgymnasiet, så ung var hon. När barnmorskan klämt på magen bökade bebin tillbaka allt vad den kunde och sträckte ut sin lilla häl i min sida så att det precis ser ut sådär som i första Alien-filmen. "OOOooooh!!!" sa praktikanten. "Heeeey" sa jag och barnmorskan fnissade.
Senare på kvällen, när vi varit och tränat, sjöng jag en sång för bebin där jag på ett så poetiskt sätt jag kunde försökte förklara att den så gärna får komma ut nu. Den svarade med en svårtolkad spark åt höger.

Kvällskommunikation

Jag sitter nersjunken i soffan, vid åttatiden. Bebin börjar sin kvällsgymnastik. Jag är ganska nöjd, för den har just slutat hicka våldsamt (hicken känns nu både i magen och ryggen) Men så drar den igång sina övningar som gör att den gång på gång knölar till någon del inom mig så det gör skitont.

- Aaaj, nej, lägg av med det där!
"Knöl knöl, box"

- Nä, det här är inte ok. Antingen kommer du ut, eller så ligger du still. Härute finns massor av plats och mina inälvor är inte så påträngande. Vi ska ta väl hand om dig. Jag lovar.
"knöl"
Max: Fnissfniss

Jag läser blogg.
"KNÖL BOX KNÖL"
Jag går upp i sittande brygga.
- AAAAJJE, näää, vet du vad! Nu får vi komma fram till en överenskommelse! Du måste lugna ner dig, eller komma ut.
"knöl"
Max: Fnissfniss

Vi jobbar vidare på kommunikationen.

Black eyed peas

I tre månader har vi nu kört samma pass på Body Pumpen. Det är så det fungerar hos Les Mills (de som är ansvariga för de här passen som börjar med "Body") En gång i kvartalet släpps en ny koreografi med ny musik.
I tre månader har jag tränat mina biceps till Black eyed peas låt som jag tror heter Boom boom pow. Den är väldigt trevlig och har ett bra beat. Det tyckte nog även bebin, för varenda gång gick den igång som fasen när det var dags för biceps. Hela resten av passet var den ganska lugn, men när det var dags för biceps började den genast sparka hårt och leva om. Trodde såklart det var en slump först, men sen hände det utan undantag hela tiden. Innan bicepslåten är det triceps och då var den så still så still, men när Black eyed peas drog igång blev det livat.
Idag var det nytt pass och Black eyed peas var utbytta mot nåt annat som inte alls föll bebin i smaken på samma sätt. Ganska lugn hela passet.
Men när den kommer ut, då ska vi minsann prova. Gillar den Black eyed peas, eller är det kanske tvärtom? Det återstår att se. Svar kommer förhoppningsvis inom en månad.

Vecka 38

Här kommer då magbilden vi alla väntat på:) Så som jag ser ut idag, i vecka 38. Ganska stor, men ändå hanterbar, får man säga att magen är :)
Nu är det inte långt kvar, kan hända närsom faktiskt och om bebin fötts nu hade den räknats som färdig, inte för tidig.
Lägger även in en fantastisk bild som visar att det faktiskt går att få till en "Dancers pose" även i vecka 35 (och i vecka 38, för jag provade senast idag). Jag tror att det ser roligare ut än det känns att göra Body Balance med bollmage, eftersom Max sitter och skrattar och skakar på huvet mest hela tiden när han ser på. Men det känns bra, det får väl vara det viktigaste.
Nu ska jag fortsätta bära gosedjur från Ebbas gamla rum till Ebbas nya rum. Många många små små djur har hon. När jag var liten var jag mer fokuserad på lite större mjukdjur, de små hade
helt klart lägre status.