Chilla i sängen
I förmiddags var jag och Vira och hälsade på Susann och lilla Alva som nu är 1 månad. Iklädd bara t-shirt tog vi promenad i Furulund och pratade om ditt och datt.
Vira sov sin middagslur mellan halv tolv och halv två, och under denna lyckades jag flytta henne från vagnen till bilen, hon sov som en sten. Lilla huvudet bara föll lite åt sidan när jag lyfte upp henne, men det ryckte inte ens i ögonlocken när hon blev nedstoppad och fastspänd i bilstolen.
Halv två var vi hemma och då kände vi för att chilla lite i sängen. Det innefattar bland annat aktiviteter som att Vira ligger på rygg med armar och ben åt alla håll, och jag studsar på knäna nedanför hennes fötter så sängen studsar och lilla Vira studsar med den. Det tycker hon är oerhört kul. Chilla i sängen innebär även att man kan öva på att peta ut ögonen eller dra sin mamma i kinderna eller halsen. Båda är ganska kul.
Jag försökte ta foto på våra aktiviteter, men jag är mycket dålig på att fota mig själv med telefonen. Hoppas ni har fantasi nog att föreställa er hur kul vi hade.
Huuuuungriiiiig!
Inte för att nätterna på något sätt varit exemplariska, men de senaste dagarna har dagarna nästan varit värre. Sen Vira fyllde sex månader, för lite drygt en vecka sedan har hon plötsligt blivit jättejobbig. Jag har googlat och läst texter om utvecklinsfaser med dålig sömn och ännu sämre humör, allt med anledning av nya intryck och insikter om världen. Vår hela natten sömn har blivit störd, men är förhoppninsvis på bättringsvägen igen. Nu var det då dagarna som blev problemet. Plötsligt var hon förbannad mest hela tiden kändes det som. Fanns korta stunder efter att hon fått mat då hon var nöjd, men sen ballade hon ur totalt. Och alla som träffat den lilla damen vet att hon inte tvekar att ta till brösttonerna och har en ordentligt pipa som antagligen både morfar och farfar kan ta åt sig äran av. För mig som umgås med denna lilla dam dygnet runt är röstarvet snarare en belastning. Det tar inte så lång tid innan man blir ordentligt trött på någon som gastar för full hals. Inte att hon är ledsen och hysterisk särskilt ofta. Hon är mest förbannad. För att jag är långsam, gör fel, fixar äcklig mat, fixar för kall mat, ger henne tråkiga leksaker, inte plockar upp henne tillräckligt fort - jag kan hålla på länge. Detta gastande gör mig tröttare än bristen på sömn. Och kombinationen av de båda kräver stora mängder kaffe för att bli hanterbart.
Så igår bara fortsatte vi ge henne mat. Inte bara den vanliga portionen, utan mer och mer och mer och mer och så efterätt på det. Och plötsligt var hon glad och nöjd.
Idag gjorde jag en gigantisk grötportion på förmiddagen. Hon åt hela. Till lunch fick hon en jätteportioin med nån fiskgryta. Hon åt allt. Sen fick hon en halv burk efterrät. Den slank också ner. När jag sen blandade svag ersättning och närmade mig filten där hon låg blev hon alldeles till sig när hon såg flaskan och höll på att spralla iväg ut på golvet av bara upphetsningen. Hon drack det hela.
Dagen passerade med massor av rån och majskrokar. På kvällen fick hon mat av mormor och samma sak upprepades. När sista efterätten var svald ropade hon efter mer och fixk lite majskrokar igen.
På väg hem från Hofterup skrek hon hela vägen. Hon sög hysterisk på nappen och grät förtvivlat när ingen mat kom. Som test gav jag henne välling på tetra. Hela förpackningen. Hon åt allt. Nu blir det spännande att se hur natten blir.
Tänk om hon bara var hungrig, inte alls så arg som jag trodde. Håll nu tummarna att det hiskeliga humöret kan avhjälpas med mat. Och jag säger som i Dirty Dancing (när Johnny dragit upp Baby från hörnet med repliken "Nobody puts Baby in a corner" och de börjar dansa på scenen och Babys mamma böjer sig över bordet och säger till Dr Houseman:)
"I think she's got it from me!" :)
Så igår bara fortsatte vi ge henne mat. Inte bara den vanliga portionen, utan mer och mer och mer och mer och så efterätt på det. Och plötsligt var hon glad och nöjd.
Idag gjorde jag en gigantisk grötportion på förmiddagen. Hon åt hela. Till lunch fick hon en jätteportioin med nån fiskgryta. Hon åt allt. Sen fick hon en halv burk efterrät. Den slank också ner. När jag sen blandade svag ersättning och närmade mig filten där hon låg blev hon alldeles till sig när hon såg flaskan och höll på att spralla iväg ut på golvet av bara upphetsningen. Hon drack det hela.
Dagen passerade med massor av rån och majskrokar. På kvällen fick hon mat av mormor och samma sak upprepades. När sista efterätten var svald ropade hon efter mer och fixk lite majskrokar igen.
På väg hem från Hofterup skrek hon hela vägen. Hon sög hysterisk på nappen och grät förtvivlat när ingen mat kom. Som test gav jag henne välling på tetra. Hela förpackningen. Hon åt allt. Nu blir det spännande att se hur natten blir.
Tänk om hon bara var hungrig, inte alls så arg som jag trodde. Håll nu tummarna att det hiskeliga humöret kan avhjälpas med mat. Och jag säger som i Dirty Dancing (när Johnny dragit upp Baby från hörnet med repliken "Nobody puts Baby in a corner" och de börjar dansa på scenen och Babys mamma böjer sig över bordet och säger till Dr Houseman:)
"I think she's got it from me!" :)
Pippi Långstrump
Nu var det ju ett tag sen det hände, och jag har gjort ett försök tidigare att skriva om det, men det blev inte klart och nu är det försvunnet. Men jag måste ju berätta hur det gick till när jag hittade Vira med fötterna upp och huvet ner i sängen. Det var en sån där natt när hon låg och stökade mycket. Inte så mycket att jag hela tiden behövde gå in och buffa och trixa med henne, utan jag kunde ligga kvar i sängen men hörde hur hon bankade i sängen hela tiden. Hon ligger alltså och sparkar med sina små fötter i sängens "väggar". Jag tänkte inte så mycket på det, var mest glad att hon somnade om av sig själv hela tiden.
På morgonen gick jag upp, och det var som vanligt dunkelt i hallen där inget av det bleka morgonljuset tränger in. Viras rum är nedsläckt med persienner och rullgardin, för att inte den glada kvällssolen ska störa henne alltför mycket när hon går och lägger sig klockan sju. Det innebär att det är mörkt i hennes rum, och bara lite lite ljus släpps in i rummet när jag öppnar dörren. Jag böjer mig över sängen, helt övertygad om att någon ska le med runda kinder. Istället ser jag nåt helt annat. Under en mycket förvirrad mikrosekund förstår jag inte vad det är jag tittar på. Vad har hänt med min bebis? Herregud, vad har hänt? Sen har mikrosekunden passerat och jag förstår att det är hennes små fötter jag tittar på, och där nere vid fotändan ligger hennes söta lilla huvud täckt till hälften av täcket. Lilla fröken har alltså vänt sig hela varvet runt och ligger precis som en liten Pippi med fötterna på huvudkudden. Mycket fascinerande, underligt och aningen skrämmande under den förvirrade mikrosekunden.
På morgonen gick jag upp, och det var som vanligt dunkelt i hallen där inget av det bleka morgonljuset tränger in. Viras rum är nedsläckt med persienner och rullgardin, för att inte den glada kvällssolen ska störa henne alltför mycket när hon går och lägger sig klockan sju. Det innebär att det är mörkt i hennes rum, och bara lite lite ljus släpps in i rummet när jag öppnar dörren. Jag böjer mig över sängen, helt övertygad om att någon ska le med runda kinder. Istället ser jag nåt helt annat. Under en mycket förvirrad mikrosekund förstår jag inte vad det är jag tittar på. Vad har hänt med min bebis? Herregud, vad har hänt? Sen har mikrosekunden passerat och jag förstår att det är hennes små fötter jag tittar på, och där nere vid fotändan ligger hennes söta lilla huvud täckt till hälften av täcket. Lilla fröken har alltså vänt sig hela varvet runt och ligger precis som en liten Pippi med fötterna på huvudkudden. Mycket fascinerande, underligt och aningen skrämmande under den förvirrade mikrosekunden.
Massage någon?
Chokladmassage i all ära, men Vira hävdar att det nya är grötmassage. Gärna tillsammans med någon frukt, allt för att ge dig och din hud en avslappnande och härlig upplevelse. Vira har nu övat ganska länge på att massera gröt, och känner sig redo för sin första riktiga kund. Hon lovar att inte vara naken när hon masserar. Det är bara att beställa tid, halv elva är bra, då finns det gröt redo. Men det är snabbt ordnat så det går bra närsom nästan.
Jazzigt värre...
Sova hela natten-projektet fortsätter. Hade lite bakslag inatt då hon vaknade ett par gånger och behövde bli lagd på sidan för att somna om. Vi håller tummarna att det blir bättre inatt.
Jag och Klinte utbyter nu natt-tips och erfarenheter samt baby-körschema. Hon har också tipsat mig så jag har lånat hem Sova hela natten-boken på eLib, vilket fungerade utmärkt. Så nu har jag tvingat Max att läsa igenom avsnittet med Verktygen och nu ska vi satsa lite hårdare. Inte för att Vira varit så problematisk, men skönt om vi verkligen kan få det att flyta på även fortsättningsvis.
Sexmånaderskontrollen idag tog ungefär tio minuter, av vilka jag klädde på och av Vira under fem. Doktorn ställde frågor som "Om hon tappar en leksak, följer hon då den med blicken" "Ja" sa jag på alla frågorna. Sen vägdes och mättes hon (7 kg, 66 cm), doktorn lyssnade på hjärta och lungor, klämde på magen och böjde höfterna och sen var det "tack och adjö vilken fin liten tjej du har". Mycket bra får man säga.
På väg ut till Frida i Dalby hade jag barnvisepremiär i bilen. Vira har ju börjat trilskas en del i bilen, framför allt när det är mörkt och vi är på väg hem. Jag har googlat och många tipsar om barnvisor på lagom hög volym och idag grävde jag i Ebbas skivlåda och fick med mig en blandad kompott av Klapp och Klang, Lennart Hellsings bästa och Barnkammarboken ut i bilen. Jag körde igång redan på vägen dit, mest för att jag hoppades lära mig melodin till nån jag inte kunde. Första som slog mig var den underliga stilen på låtarna (Barnkammarboken). Alla låtar är lite uppjazzade, och de som sjunger wailar vilt. "HäÄär dansar heEeErrr GuUuUrka, båÅde vaAaAls och mazuUuUrka". Vad händer där liksom? Varför inte bara sjunga dem rakt upp och ner, klatschigt och fräckt. Inte nån jäkla jazzvariant. Jaja, Idas sommarvisa och Lille katt sjöngs iallafall av Ida, med den där rösten man så väl känner igen från barndomen och lite för fort, så som barn sjunger.
När vi ska åka hem berättar jag för Frida om min musik-i- bilen-plan, och hon berättar att det funkade perfekt för Alrik. Hon hade dock tänkt sig att man kanske kunde köra med nåt annat än barnvisor, typ 60-tals musik eller nåt. Men nej, det hade inte funkat. Barnvisor skulle det vara. Och när jag stoppade in Vira i bilen började hon gnälla och spottade ut nappen, så jag drog på barnvisorna och minsann om det inte var helt tyst hela vägen till Malmö! Hon verkade inte ens ha sovit när jag plockade ut henne! Är det så att barn gillar wailande, jazzversioner av barnvisor? Jag har onekligen mycket att lära. Ska bli mycket spännande att se om det kan fungera även nästa gång.
Nu ska jag lägga upp en bild på den lilla ålen. Plötsligt blev det alldeles tyst borta vid hennes filt och då hade hon minsann ålat sit ut utanför och låg där och pysslade och smakade på golvet :)
Jag och Klinte utbyter nu natt-tips och erfarenheter samt baby-körschema. Hon har också tipsat mig så jag har lånat hem Sova hela natten-boken på eLib, vilket fungerade utmärkt. Så nu har jag tvingat Max att läsa igenom avsnittet med Verktygen och nu ska vi satsa lite hårdare. Inte för att Vira varit så problematisk, men skönt om vi verkligen kan få det att flyta på även fortsättningsvis.
Sexmånaderskontrollen idag tog ungefär tio minuter, av vilka jag klädde på och av Vira under fem. Doktorn ställde frågor som "Om hon tappar en leksak, följer hon då den med blicken" "Ja" sa jag på alla frågorna. Sen vägdes och mättes hon (7 kg, 66 cm), doktorn lyssnade på hjärta och lungor, klämde på magen och böjde höfterna och sen var det "tack och adjö vilken fin liten tjej du har". Mycket bra får man säga.
På väg ut till Frida i Dalby hade jag barnvisepremiär i bilen. Vira har ju börjat trilskas en del i bilen, framför allt när det är mörkt och vi är på väg hem. Jag har googlat och många tipsar om barnvisor på lagom hög volym och idag grävde jag i Ebbas skivlåda och fick med mig en blandad kompott av Klapp och Klang, Lennart Hellsings bästa och Barnkammarboken ut i bilen. Jag körde igång redan på vägen dit, mest för att jag hoppades lära mig melodin till nån jag inte kunde. Första som slog mig var den underliga stilen på låtarna (Barnkammarboken). Alla låtar är lite uppjazzade, och de som sjunger wailar vilt. "HäÄär dansar heEeErrr GuUuUrka, båÅde vaAaAls och mazuUuUrka". Vad händer där liksom? Varför inte bara sjunga dem rakt upp och ner, klatschigt och fräckt. Inte nån jäkla jazzvariant. Jaja, Idas sommarvisa och Lille katt sjöngs iallafall av Ida, med den där rösten man så väl känner igen från barndomen och lite för fort, så som barn sjunger.
När vi ska åka hem berättar jag för Frida om min musik-i- bilen-plan, och hon berättar att det funkade perfekt för Alrik. Hon hade dock tänkt sig att man kanske kunde köra med nåt annat än barnvisor, typ 60-tals musik eller nåt. Men nej, det hade inte funkat. Barnvisor skulle det vara. Och när jag stoppade in Vira i bilen började hon gnälla och spottade ut nappen, så jag drog på barnvisorna och minsann om det inte var helt tyst hela vägen till Malmö! Hon verkade inte ens ha sovit när jag plockade ut henne! Är det så att barn gillar wailande, jazzversioner av barnvisor? Jag har onekligen mycket att lära. Ska bli mycket spännande att se om det kan fungera även nästa gång.
Nu ska jag lägga upp en bild på den lilla ålen. Plötsligt blev det alldeles tyst borta vid hennes filt och då hade hon minsann ålat sit ut utanför och låg där och pysslade och smakade på golvet :)
Veckan som gått
Vi har nu snart varit hemma i en vecka, men det känns naturligtvis redan som vi aldrig varit borta. Och blogginläggen har lite lyst med sin frånvaro, mest för att jag har mina aningar att folk inte tycker det är riktigt lika spännande att läsa om vårt rafflande liv på Vanåsgatan, som den något mer exotiska tillvaron i Thailand.
Men för att summera veckan som gått kan jag berätta att mina föräldrar kom och lämnade katterna och bistod med mat på måndagen när vi kommit hem. Vi lyckades alla tre hålla oss vakna hyfsat länge och kom därför ganska snabbt i en godkänd tidsfas. Redan första natten fick Vira flytta till sitt eget rum, det kändes helt enkelt som en rätt tid att göra det. I Thailand sov hon ju bredvid oss på en madrass, och när den ljuva, djupa nybebissömnen har ersatts av lite mer lättstörd sexmånaderssömn kunde man inte tända lampor, ligga och prata och läsa, utan var tvungen att bara snabbt krypa ner under täcket och somna. Lite trist tycker jag, och eftersom Vira ju är en väldigt trygg bebis som inte verkar bry sig direkt om var hon sover eller vem som är i samma rum, så tyckte jag det var perfekt läge att hon fick flytta in i sitt fina rum när vi kommit hem. Lite paranoid är jag dock, och nu använder vi andningslarmet som faktiskt varit ganska oanvänt hittills. Men skönt iallafall att slippa fundera på om hon andas eller inte.
När vi kommit in lite i rutinerna här hemma var det dags att försöka med sova hela natten på allvar. Vi hade ju tagit bort båda nattmålen i Thailand, och nu skulle hon mest lära sig att inte vakna hela tiden och stöka runt. Två nätter var jag uppe och buffade, men sen tyckte Max jag skulle sluta köra med babywatchen, och då plötsligt vaknade både hon och jag ordentligt 50 minuter innan utsatt tid, som är halv sju. Och nästa natt sov hon hela, och nästa igen. Så nu hoppas jag att det kan börja stabiliseras och bli en god vana.
På måndag kväll kom Ebba och på tisdagen kom Inga och Rutger och de hade med sig Eva-Lena som middagsgäst och vi åt etiopisk kycklinggryta med ägg, levererad av Lina (matkasse). Under dagarna med Inga och Rutger fick jag tillfälle att ta långa promenader med dem båda på egen hand, och det var mycket trevligt. Äntligen fick jag Rutgers rundtur på Bellevue (sjösida?) där han berättade om alla olika hus han och/eller hans föräldrar bott i när han var liten. Han köpte även en jättefin hoppgunga till Vira på secondhandbutiken Pysen och hon studsar nu lyckligt i dörröppningen varje dag.
Fredag kväll var som vanligt pannkakor och sen såg vi på "Så ska det låta" där en av mina allra närmsta och finaste vänner, Helena Josefsson, var med och var superduktig! Fast det var inte direkt oväntat. Det har hon alltid varit :)
Lördagen bjöd på fotbollsturnering i Skurup, där Max satt och frös tårna av sig i nån stor halv-inne-hall. Sen kom mina föräldrar och jag och mamma köpte blommor och så var vi ute i det underbara vårvädret och städade undan vintern från trädgården och planterade nytt. Pappa gick runt med Vira som tittade mycket intresserat när jag klippte bort gammalt skräp och rensade.
Och idag, söndag har vi varit hos Truedssons i Genarp dit vi bjöd in oss själv, och som vanligt bjuder de alltid på jättegott när man kommer dit, även om man bjudit in sig själv bara en timme innan. Förstår inte hur de lyckas. Nu var det söndagsbrunch med äggröra, bacon, getost, avocado, kardemummabullar, semlor, smoothie... tja, vad kan man säga. Inte dumt. Bäst var att det liksom var en semmelbuffé. Sjukt gött.
Det var allt. Ska försöka fixa ett lite mer spännande liv till nästa inlägg :)
Men för att summera veckan som gått kan jag berätta att mina föräldrar kom och lämnade katterna och bistod med mat på måndagen när vi kommit hem. Vi lyckades alla tre hålla oss vakna hyfsat länge och kom därför ganska snabbt i en godkänd tidsfas. Redan första natten fick Vira flytta till sitt eget rum, det kändes helt enkelt som en rätt tid att göra det. I Thailand sov hon ju bredvid oss på en madrass, och när den ljuva, djupa nybebissömnen har ersatts av lite mer lättstörd sexmånaderssömn kunde man inte tända lampor, ligga och prata och läsa, utan var tvungen att bara snabbt krypa ner under täcket och somna. Lite trist tycker jag, och eftersom Vira ju är en väldigt trygg bebis som inte verkar bry sig direkt om var hon sover eller vem som är i samma rum, så tyckte jag det var perfekt läge att hon fick flytta in i sitt fina rum när vi kommit hem. Lite paranoid är jag dock, och nu använder vi andningslarmet som faktiskt varit ganska oanvänt hittills. Men skönt iallafall att slippa fundera på om hon andas eller inte.
När vi kommit in lite i rutinerna här hemma var det dags att försöka med sova hela natten på allvar. Vi hade ju tagit bort båda nattmålen i Thailand, och nu skulle hon mest lära sig att inte vakna hela tiden och stöka runt. Två nätter var jag uppe och buffade, men sen tyckte Max jag skulle sluta köra med babywatchen, och då plötsligt vaknade både hon och jag ordentligt 50 minuter innan utsatt tid, som är halv sju. Och nästa natt sov hon hela, och nästa igen. Så nu hoppas jag att det kan börja stabiliseras och bli en god vana.
På måndag kväll kom Ebba och på tisdagen kom Inga och Rutger och de hade med sig Eva-Lena som middagsgäst och vi åt etiopisk kycklinggryta med ägg, levererad av Lina (matkasse). Under dagarna med Inga och Rutger fick jag tillfälle att ta långa promenader med dem båda på egen hand, och det var mycket trevligt. Äntligen fick jag Rutgers rundtur på Bellevue (sjösida?) där han berättade om alla olika hus han och/eller hans föräldrar bott i när han var liten. Han köpte även en jättefin hoppgunga till Vira på secondhandbutiken Pysen och hon studsar nu lyckligt i dörröppningen varje dag.
Fredag kväll var som vanligt pannkakor och sen såg vi på "Så ska det låta" där en av mina allra närmsta och finaste vänner, Helena Josefsson, var med och var superduktig! Fast det var inte direkt oväntat. Det har hon alltid varit :)
Lördagen bjöd på fotbollsturnering i Skurup, där Max satt och frös tårna av sig i nån stor halv-inne-hall. Sen kom mina föräldrar och jag och mamma köpte blommor och så var vi ute i det underbara vårvädret och städade undan vintern från trädgården och planterade nytt. Pappa gick runt med Vira som tittade mycket intresserat när jag klippte bort gammalt skräp och rensade.
Och idag, söndag har vi varit hos Truedssons i Genarp dit vi bjöd in oss själv, och som vanligt bjuder de alltid på jättegott när man kommer dit, även om man bjudit in sig själv bara en timme innan. Förstår inte hur de lyckas. Nu var det söndagsbrunch med äggröra, bacon, getost, avocado, kardemummabullar, semlor, smoothie... tja, vad kan man säga. Inte dumt. Bäst var att det liksom var en semmelbuffé. Sjukt gött.
Det var allt. Ska försöka fixa ett lite mer spännande liv till nästa inlägg :)
Subscribe to:
Posts (Atom)