Nu var det ju ett tag sen det hände, och jag har gjort ett försök tidigare att skriva om det, men det blev inte klart och nu är det försvunnet. Men jag måste ju berätta hur det gick till när jag hittade Vira med fötterna upp och huvet ner i sängen. Det var en sån där natt när hon låg och stökade mycket. Inte så mycket att jag hela tiden behövde gå in och buffa och trixa med henne, utan jag kunde ligga kvar i sängen men hörde hur hon bankade i sängen hela tiden. Hon ligger alltså och sparkar med sina små fötter i sängens "väggar". Jag tänkte inte så mycket på det, var mest glad att hon somnade om av sig själv hela tiden.
På morgonen gick jag upp, och det var som vanligt dunkelt i hallen där inget av det bleka morgonljuset tränger in. Viras rum är nedsläckt med persienner och rullgardin, för att inte den glada kvällssolen ska störa henne alltför mycket när hon går och lägger sig klockan sju. Det innebär att det är mörkt i hennes rum, och bara lite lite ljus släpps in i rummet när jag öppnar dörren. Jag böjer mig över sängen, helt övertygad om att någon ska le med runda kinder. Istället ser jag nåt helt annat. Under en mycket förvirrad mikrosekund förstår jag inte vad det är jag tittar på. Vad har hänt med min bebis? Herregud, vad har hänt? Sen har mikrosekunden passerat och jag förstår att det är hennes små fötter jag tittar på, och där nere vid fotändan ligger hennes söta lilla huvud täckt till hälften av täcket. Lilla fröken har alltså vänt sig hela varvet runt och ligger precis som en liten Pippi med fötterna på huvudkudden. Mycket fascinerande, underligt och aningen skrämmande under den förvirrade mikrosekunden.
No comments:
Post a Comment