Andning

Jag ska inte avslöja för mycket om mina förlossningsplaner, eftersom jag räknar med att inget kommer att bli som jag tänkt mig, och det vill jag ju inte behöva äta upp för mycket efteråt. Dessutom är ju hela världen full av människor som redan gått igenom en eller flera graviditeter och förlossningar och har massor av barn och som inte vill nåt annat än att berätta för mig hur det kommer att bli för just mig. Att jag aldrig kommer kunna läsa en bok igen eller att jag aldrig kommer hinna duscha. Sen sa de ju mycket när jag berättade att jag var gravid också, om allt jag skulle behöva ta mig igenom, alla krämpor och hemska saker som skulle hända mig. Och de kastade huvudet bakåt och skrattade när jag sa att jag skulle träna så länge det gick. Tja, det där med skrattar bäst som skrattar sist kanske inte är så fel ändå. Jag kastar huvudet bakåt och skrattar och berättar att det visst går att köra Body Pump i vecka 39. Det var till och med en tjej som kom fram och tyckte att jag var INSPIRERANDE i måndags. Sådeså.
Nåja, i vilket fall tar jag inte ut nåt i förskott angående förlossningen, men visst jag har ju planer på hur jag tänker hantera det hela. En övergripande plan kan jag säga. Inga detaljerade grejer om positioner eller speciella låtar som ska spelas när bebin kommer till världen.
Men jag kan berätta att andning är en väsentlig del i min plan. Jag har övat på olika sätt att andas, förutom yoga andningen som ju sitter som den ska. Jag kan båda Annorna Ws andning så jag kan se vilken som funkar bäst.
Nu har jag blivit jätteförkyld. JÄTTEförkyld. Eller jag har varit det länge och tänkt att det ska gå över. Det har det inte gjort. Det blev snarare värre i tisdags. Så nu måste jag gå till doktorn och se vad problemet är, för den här djupa täpptheten släpper helt enkelt inte. Och alla mina andningsplaner kommer ju spricka om jag inte kan andas... det säger ju sig självt. Då får de helt enkelt söva mig och plocka ut den. Jag håller tummarna för att inget händer innan jag kan andas igen.