Svärandes

Kanske lika bra att varna direkt, sådär som de gör på TV. "Vi vill varna känsliga tittare för starka scener". Starka scener betyder mycket blod och död, eventuellt ett par bröst. Om man anser sig själv vara känslig och byter kanal kanske man aldrig får reda på vad starka scener är. Man får helt enkelt använda sin känsliga fantasi.
Jag vill varna känsliga läsare för starkt språk. Man måste läsa vidare för att få veta vad som menas.
Max kom hem från ICA och hade varit duktig och kommit ihåg att köpa lampor så vi kunde byta de som är trasiga i köket. Medan han började byta satt jag på ljugarebänken och tog en kaffe (för Max hade även varit på posten och hämtat ut det nya kaffet). Han började svära lite smått ganska omgående. Först muttrande: "vafan.. hrrmm.. jäkla..."
Jag förstod att det var lite jobbigt, han stod som en ostbåge mellan köksbänken och överskåpen och då jag ju är av en lite mindre storlek erbjöd jag min hjälp.
"Kan jag hjälpa till på nåt sätt?"
"Nä det är bara den här förbannade konstruktionen och så får man stå i den här jävla positionen".
"Hmm... ok".
Jag drack upp min kaffe under ökande svordomar: "Vaihelvete vilka jävla skitlampor! Vem fan har konstruerat de här?"
"Kom Vira, det är nog bäst att vi flyr fältet och sätter oss i vardagsrummet. Men såhär är det ibland med pappor serru, de håller på och fixa och tappar humöret och innan du vet ordet av kommer du kunna så många svordomar att dagisfröknarna kommer att rodna". sa jag medan jag bar Vira i sittern till vardagsrummet.
"Vafaaaaan! Kunde de inte bara haft några normala skruvar? Istället för den här jävla skitkonstruktionen".
Efter en stund kom Max till vardagsrummet, fortfarande svärande. Jag fnissade och uppdaterade min Facebookstatus.
Tog inte lång tid innan det kommer ett:" Vafan är det för jävla status?" från andra sidan soffan :)
Som parentes och förtydligande kan nämnas att Ebba gått och lagt sig, och att Max inte var arg på riktigt. Han var bara så där svär-arg. Precis som jag blir ibland när jag kör bil :)