Huuuuungriiiiig!

Inte för att nätterna på något sätt varit exemplariska, men de senaste dagarna har dagarna nästan varit värre. Sen Vira fyllde sex månader, för lite drygt en vecka sedan har hon plötsligt blivit jättejobbig. Jag har googlat och läst texter om utvecklinsfaser med dålig sömn och ännu sämre humör, allt med anledning av nya intryck och insikter om världen. Vår hela natten sömn har blivit störd, men är förhoppninsvis på bättringsvägen igen. Nu var det då dagarna som blev problemet. Plötsligt var hon förbannad mest hela tiden kändes det som. Fanns korta stunder efter att hon fått mat då hon var nöjd, men sen ballade hon ur totalt. Och alla som träffat den lilla damen vet att hon inte tvekar att ta till brösttonerna och har en ordentligt pipa som antagligen både morfar och farfar kan ta åt sig äran av. För mig som umgås med denna lilla dam dygnet runt är röstarvet snarare en belastning. Det tar inte så lång tid innan man blir ordentligt trött på någon som gastar för full hals. Inte att hon är ledsen och hysterisk särskilt ofta. Hon är mest förbannad. För att jag är långsam, gör fel, fixar äcklig mat, fixar för kall mat, ger henne tråkiga leksaker, inte plockar upp henne tillräckligt fort - jag kan hålla på länge. Detta gastande gör mig tröttare än bristen på sömn. Och kombinationen av de båda kräver stora mängder kaffe för att bli hanterbart.
Så igår bara fortsatte vi ge henne mat. Inte bara den vanliga portionen, utan mer och mer och mer och mer och så efterätt på det. Och plötsligt var hon glad och nöjd.
Idag gjorde jag en gigantisk grötportion på förmiddagen. Hon åt hela. Till lunch fick hon en jätteportioin med nån fiskgryta. Hon åt allt. Sen fick hon en halv burk efterrät. Den slank också ner. När jag sen blandade svag ersättning och närmade mig filten där hon låg blev hon alldeles till sig när hon såg flaskan och höll på att spralla iväg ut på golvet av bara upphetsningen. Hon drack det hela.
Dagen passerade med massor av rån och majskrokar. På kvällen fick hon mat av mormor och samma sak upprepades. När sista efterätten var svald ropade hon efter mer och fixk lite majskrokar igen.
På väg hem från Hofterup skrek hon hela vägen. Hon sög hysterisk på nappen och grät förtvivlat när ingen mat kom. Som test gav jag henne välling på tetra. Hela förpackningen. Hon åt allt. Nu blir det spännande att se hur natten blir.
Tänk om hon bara var hungrig, inte alls så arg som jag trodde. Håll nu tummarna att det hiskeliga humöret kan avhjälpas med mat. Och jag säger som i Dirty Dancing (när Johnny dragit upp Baby från hörnet med repliken "Nobody puts Baby in a corner" och de börjar dansa på scenen och Babys mamma böjer sig över bordet och säger till Dr Houseman:)
"I think she's got it from me!" :)