Efter frukost tog vi det lugnt, Max och Thomas spelade badminton, Ebba och Fanny badade tills Fanny var blå och jag och Lisa läste och pratade strunt.
Lunchen planerades till ett ställe med en enligt ryktet mycket god buffé, där man även kunde få pommes frites. Dock fastnade vi på badminton/bandy/basketplanen med pratsamma grannar och kom inte iväg förrän både barn och vuxna hade skrikande magar. Lisa föreslog att Thomas skulle ringa och kolla så vi säkert fick plats, men han ansåg det var en onödig åtgärd, så vi packade in oss i taxin och begav oss iväg.
Under resan pratade vi lite om de vietnamesiska matvanorna och Lisa berättade att de i Sapa sett väldigt många söta unga hundar, och sen fått reda på att i Sapa blir ingen hund äldre än 5 år :) Hon hade även hört att det skulle finnas en "hundgata" i Hanoi (ungefär som gravstensgatan eller silkesgatan) där hundarna hängde på rad till försäljning, men Lisa hade hittills lyckats undvika att hamna just där.
När vi svängde in på restaurangen kom en leende kille emot oss och berättade glatt att vi kunde vända om för maten var slut. Vi hade då åkt taxi i tjugo minuter och magarna vrålade nu ett öronbedövande vrål. Thomas fick bannor för telefonsamtalet han aldrig gjorde, Lisa sa som ett mantra "håll humöret uppe, håll humöret uppe" medan det bläddrades frenetiskt i den tummade guideboken i hopp om att finna en alternativ restaurang. Taxi chauffören fick nya instruktioner och vi begav oss in mot stan igen och jag och Lisa kom överens om att det värsta som kunde hända nu var att vi skulle hamna på den där hundgatan. Som tur var lyckades vi undvika den, och väl framme vid den "nya" restaurangen fanns den inte. Gatan fanns, huset fanns, men ingen restaurang, bara en gallergrind till en väldigt fin, men väldigt övergiven byggnad. Telefonnumret fungerade inte heller och modet sjönk ännu mer. Lisas mantra fungerade inte längre, barnen ville bara åka hem, men vi gjorde ett sista försök.
Efter ännu en stunds resa kom vi fram till Koto, som både existerade, var öppet, hade mat till salu och lediga bord! Vi fick ett långbord på takterassen, beställde in massor av goda sallader, vietnamesisk mat full av koriander, Lisa gjorde ett (mindre lyckat, skulle det visa sig) försök med sticky rice, och det fanns tlll och med mat som barnen kunde äta! Det smakade som väntat fantastisk (förutom sticky rice då, som smakade som kletigt ris indränkt i soja, med massor av olika svamp som smakade likadant, för den var också indränkt i soja). Ebba åt en hel stor panerad kycklingfilé och pommes och jag och Max highfivade i smyg av glädje :)
Efter lunch tog Thomas med sig alla barnen hem och jag, Max och Lisa gick till tygmarknaden. Det var så mycket tyg att man knappt kunde tro att det fanns så mycket tyg. Så trånga trånga gångar mellan höga packade travar med tyg och små vietnameser som inte sällan låg och sov mitt i tyghögarna. Vi trängdes och klämde och kände och köpte till slut på oss massor av tyg som imorgon ska avlämnas hos skräddaren.
En promenad hem genom stan, mitt i moppefloden och det medföljande dånet och tutandet kändes lockande, men när vi kom till sjön, stadens oas, fastnade vi på ett fik med otroligt gott kaffe. Sen ringde Thomas och undrade var vi blev av, så vi stack inom mataffären och sen blev det taxi resten av vägen hem.
Nu har barnen just utfodrats med korv stroganoff och återgått till en väldigt viktig lek med de andra barnen på gården. Mackan och Thomas spelar innebandy med några andra killar på campen och jag och Lisa ska fixa lite vuxenmat. Sen är det dags att planera lite inför morgondagen och kommande utflykter.
No comments:
Post a Comment