När jag tänker på Rolf Lassgård så tänker jag "stånka". När jag hör nån stånka tänker jag på Rolf Lassgård. Inte för att jag sett så många filmer med honom egentligen, kanske mest några Wallanderfilmer där i början av 2000-talet. Men han är ju en stånkare. Så fort han rör sig är det pust och stånk och ringar i armhålan. För mig finns det liksom ett likamed-tecken mellan stånka och Rolf Lassgård.
Där i slutet av graviditeten kände jag mig lite som Rolf Lassgård eftersom magen gjorde att jag plötsligt stånkade en del. Jag postade till och med detta på Facebook och fick som kommentar av en nybliven mamma att de på hemgångsinfon på BB sagt att de nyblivna mammorna skulle SE UT som Rolf Lassgård ett tag (följt av ett "Glöm Beach- 2010, tjejer"). Detta lät ju såklart inte bra. Att stånka som Lassgård är väl en sak, men att se ut som honom... hmmm
I vilket fall slutade jag stånka så fort magen var borta, men Vira däremot, hon kom till världen stånkandes. Först gav hon upp ett intensivt litet skrik, som jag knappt kommer ihåg, för jag var lite lustgasad vid tillfället, men när de lade henne vid bröstet började hon stånka. Detta föranledde lite undersökningar och till slut hulkade hon upp en slemklump och fick ordentligt med luft. Medan de undersökte hennes stånkande blev även jag undersökt, men jag vände mig om ibland och frågade hur det var med den lilla stånkaren, och barnmorskan svarade att den lilla stånkaren mådde fint.
Man kan ju tänka att detta var slutet på stånkandet, men icke. De två senaste nätterna har jag vaknat av att Vira ligger och stånkar. Hon är inte ledsen, gråter inte, bara ligger och bökar och stånkar. För att råda bot på detta byter jag blöja och ger henne mat, båda portionerna. Och tänker att hon ska somna, men nej, hon somnar till, och vaknar sen och ligger och stånkar och har sig. Hon verkar inte må dåligt, hon sover bara inte.
När jag i morse vidtagit alla dessa åtgärder och hon fortfarande höll på väckte jag Max, som ju även han är en stånkare, och bad honom hjälpa till. Han tog med henne till soffan, plöjde igenom några avsnitt av Rubicon och kom fram till att hon vill ligga nära, gärna med lite vaggning, då slutar hon stånka. Vi har alltså kommit fram till att stånktiden är vakentid. Vakentid då hon vill snacka och ha kontakt. Det är såklart otympligt att denna tid inträffar vid femtiden på morgonen, men det är ju lite svårt att förklara för lilla Vira att vi hellre umgås nån timme senare.
Jag bor alltså med två stånkare, själv försöker jag undvika stånk- smittan och alla andra eventuella likheter med Rolf Lassgård.
No comments:
Post a Comment