Första dagen på stan

Tyvärr har stånkandet fortsatt och nätterna är... tja, stånkiga. I torsdags var det dags för första besöket hos BVC (till vilket jag mycket skickligt tajmade promenad med sovstund och lyckades komma i tid!) och jag passade på att fråga BVC-sköterskan om stånkandet men hon verkade inte tycka det var så mycket att bry sig om. Hennes förslag var en liten öronpropp till mig så jag kunde sova mig igenom stånkandet. Naturligtvis har jag gjort en google-undersökning och förstått att det antagligen är magen som spökar, och jag har nu provat lite olika fisframkallande massager och rörelser, men Vira stånkar på och inte många fisar lyckas jag framkalla heller. Kan inte annat än hoppas på att det slutar snart. På dagen sover hon gott, flera timmar i sträck utan minsta stånk, men på natten är det full rulle.
Jag frågade även BVC-Marie-Louise om att Vira är så hialös på att mjölken ska rinna till. Ibland går det inte fort nog, hon tar två tag och kommer det inget släpper hon och tar om och så håller hon på och blir till slut så frustrerad att hon, högröd i ansiktet och riktigt förbannad, slår med sin lilla knytnäve på mitt bröst. Men Marie-Louise tyckte inte det var nåt konstigt, och ordinerade bara tålamod (till mig eller Vira, kan man undra...).
Idag gick vi upp sent, och kom iväg ännu senare till stan. Båda föräldrarna var tvungna att duscha och Vira var tvungen att äta massor innan vi kom iväg. En promenad in till stan, under vilken hon sov konstant. Sen första besöket på Solde, men deras lokal tillåter inte så många barnvagnar så Vira hängde ute tillsammans med några andra bebisar. Fortfarande sovande, så hon missade alla komplimanger som sa att hon var fantastiskt söt :)
När jag och Max ätit frukost flanerade vi vidare mot HM och på Gustav Adolfs torg stötte vi på Oskar, som jobbar med Max och som fick barn för en vecka sen. Han och Max stannade på torget och rullade barnvagnarna över kullerstenen medan jag gick till HM (där även Oskars tjej var, men i lördagsvimlet var det omöjligt att träffa henne). Fyra amningstoppar till mig och fyra små byxor till Vira. Ännu har jag inte kommit ifrån det här smala klädsegmentet. Det som innebär att jag får nöja mig med de kläder som bjuds. Under graviditeten var det ju trikå som gällde och den medföljande känslan av att alltid gå i pyamas. Nu är det amningstoppar. De har alla samma modell och finns i fem olika färgställningar. Övriga HM var fyllt av guldiga, volangstinna, mycket små partyblåsor vilka kändes oerhört främmande i oktober. Jag fick dessutom en oroande känsla av att jag glömt bort vilken typ av kläder jag brukar ha på mig när jag inte är gravid eller ammande... Måste försöka komma ihåg.
Max visslade visslingen på mig när jag kom ut och vi flanerade tillbaka till Vanåsgatan igen. Åtta kilometers promenad idag alltså. Inte dumt.