Bio

Idag har vi varit på barnvagnsbio. Jag visste knappt att det fanns nåt som hette så, men man lär sig nåt nytt varje dag. Framför allt när man har en bebis. Idag har jag även lärt mig att det inte var dags att sluta med Minifom-dropparna än. I julas, när vi var i Karlshamn, gjorde jag ett uppehåll men det straffade sig hyfsat omgående genom att Vira stånkade halva natten och jag vaknade hela tiden. För några dagar sen fick jag för mig att de kanske inte behövdes längre. Flaskan var nära nog slut och jag tänkte att det kanske inte behövdes nån ny. Efter inatt kan jag konstatera att jag hade fel. De två senaste nätterna har hon i princip vaknat varannan timme. Hon ligger och stånkar och till slut vaknar hon såpass mycket att hon piper lite. Hon tror att hon är hungrig. Kanske är hon hungrig, men jag är övertygad om att hade hon inte vaknat av stånket hade hon inte känt sig hungrig på många timmar. Resultatet är såklart att jag får plocka upp henne och ge henne mat. Men istället för att vara en mysig amningsstund blir det en något jobbig tillställning för oss båda. Vira tror att maten ska lösa hennes problem (fisen på tvären) men så funkar det ju inte, och hon blir frustrerad och ligger och sparkar och fäktar och drar och sliter i mig. Detta är såklart inte så kul för mig, det gör det mycket svårare för mig att sova mig igenom amningsstunden.
Inatt var det så igen, och nån gång vid fyratiden beslutade jag att Minifomdropparna fortfarande behövdes och pressade ut en lagom dos i silikonskeden där i mörkret. När man håller på med droppar på natten får man vara glad om man först prickar skeden, och sen ännu gladare om man lyckas pricka Viras mun. Det har hänt att jag droppat ut en 10-15 droppar Minifom rakt ner i sängen...
Bion var en mysig, om än aningen högljudd tillställning. Massor av barnvagnar strömmade till, i foajén hade man placerat ut skötbord och speciella blöjsoptunnor. På ett bord stod en micro redo för de som behövde värma. Väl inne i salongen var ljudet lite lägre och lamporna lite mer tända och mitt i filmen var det en kvarts paus. Då sov emellertid Vira så gosigt i mitt knä att vi satt kvar. När hon sen vaknade bajsade hon så det hördes flera rader bort och jag fick smyga ut och byta. Tur att det inte är så illa att missa några minuter när det är RomCom. Kanske strategiskt valt.
Att det var ovanligt högljutt berodde alltså inte på filmen, utan mer på besökarna som inte sällan hade mycket ljud för sig. Det funkade dock oväntat bra att filtrera bort alla barnskrik och jag planerar redan fler biobesök med Virisen!