Mamma

Klockan är snart sju. Viras kinder har börjat bli rosiga och allt oftare tar hon sig om öronen. Hur mycket hon än försöker verka pigg talar tecknena sitt tydliga språk; der börjar bli dags för sängen. Tillsammans (?) försöker vi röja undan dagens lek från vardagsrumsgolvet. Jag plockar in sakerna i hyllan och försöker prata pedagogiskt om att vi nu lägger tillbaka sakerna på sin plats. Vira skrattar och river ut sakerna lite snabbare än jag lägger in dem. När jag bär in henne för att byta blöja blir hon lite ledsen och vi sjunger styrman Karlsson och Var bor du lilla råtta för att hålla humöret uppe lite till. Sen borstar vi tänderna och jag sitter på toaletten med Vira i knäet och sjunger Stilla natt på ett Aaaahhh, allt för att inspirera henne att gapa. Sen går vi ut i köket och hämtar vällingen och säger Godnatt till pappa. Vira titta på Max med stora blå ögon som är alldeles fulla med kärlek. Hon ler och de rosiga kinderna blir runda och nypiga. Så säger hon andäktigt: Mamma!