Tisdag i Hanoi

Tisdagen inleddes med ett besök hos skräddaren. Den här gången var det Ebba som skulle göra sin beställning och jag och Ebba begav oss över gatan till Thuys strax efter tio. Igår var jag där med Anna och redan när Anna hade beställt sina tre klänningar verkade hon överlastad med arbete. Då hade jag inte ens börjat. Jag stod där på andra sidan disken med tre stora påsar fulla med kläder som skulle sys upp, tre par byxor, kanske fyra fem klänningar till mig, tre klänningar till Vira.... Men det verkar som de kommer reda ut det, dock inte allt innan vi åker härifrån, så vi får låna lite rum i Inga och Rutgers resväska för det sista.
Men idag var det Ebba som lämnade in tyg för att få fyra nya klänningar och två par nya byxor. Det ska såklart bli oerhört spännande att se hur det blir, det är ju helt fantastiskt kul att sy upp kläder. Nu har vi dessutom råkat köpa på oss en massa säsonger av Project Runway, som varken jag eller Lisa sett, men Anna har sett nåt avsnitt och blev alldeles fast. Och för att vara ärlig har jag redan köpt tyg till... få se.... fyra klänningar till...hehe. Som ni märker har jag verkligen gett mig fasen på att inte göra samma misstag som förra gången och helt missa att utnyttja den här skrädderimöjligheten :) Jag har ännu inte räknat efter hur många klänningar jag kommer att komma hem med. Det ska bli spännande att se. Men vafasen, man kan väl inte få för många?













Citadellet. Gammalt torn från 1600talet. Vira har blivit mycket förtjust i sin pappa.


Efter besöket hos skräddaren slöt Anna, Inga, Max och Vira upp och vi tog en taxi till Lisas jobb. Lisa mötte oss utanför och vi promenerade till citadellet, där det gamla slottet tidigare låg, men som jag förstod det revs det av fransmännen och de byggde militäranläggning istället. Det var som att komma in i en tyst, grön oas och vi vandrade runt en stund innan vi begav oss mot lunchrestaurangen. Där mötte vi Tomas och så beställde vi in massor med jättegod mat och blev jättemätta. Ebba hittade en kötträtt som hon tyckte var jättegod och deklarerade att "Här vill jag äta kött varje dag!!". Annars är väl maten inte helt barnvänlig och det blir en del pommes och pasta.


















På dagens restaurang. Vira sov i vagnen nästan hela lunchen.


Efter lunch gick Tomas, Max och Vira åt ett håll och vi tjejer inledde vår girly-afternoon. Den innebar en hel eftermiddags shopping med tjejerna. Ebba skulle köpa en plånbok och lite presenter och vykort till de där hemma. Och så räckte inte tyget vi köpt till hennes festblåsa så vi skulle en tur om tygmarknaden också.
Först gick vi i gamla stan, bland annat längs "offer-gatan" där de säljer saker som man ska offra åt sina döda (som jag förstod det). De säljer således allt mellan himmel och jord- i papper. Du kan köpa ett par papperssneakers, en guldklänning i papper, en bil, ett hus, komplett med fläkt inomhus för det är viktigt med fläkt, ja allt. Och detta bränner man sen upp som en gåva. När man går fram och tittar lite för nära på sakerna kommer försäljaren och säger "Not for you, for dead people".
Vi fick iallafall tag på det vi behövde, sen intogs en fika på ett urmysigt café som man aldrig skulle ha hittat utan Lisa. Ingången låg dold liksom inuti en annan affär och en lång, lysrörsupplyst korridor ledde oss till en fantastisk bakgård. Från den klättrade vi på smala trappor högt upp på en takterrass där vi drack mango shakes och jag drack en underbar iskaffe med yoghurt. Låter knäppt, men var fantastiskt gott.




















Jirlanger till de döda. Annat krams till de döda. Mycket, mycket smalt hus. Tant i pyjamas läser tidningen vid ett träd.

I vårt strövande genom staden tittade vi såklart in i många butiker, bland annat i en där de sålde vackra klänningar, men största anledningen att gå in var att man var tvungen att gå genom en lång korridor för att nå själva butiken som låg djupt där inne i det smala huset. Längs korridoren fanns ett kök och ett sovrum och det var fritt fram att tjuvkika på hur man faktiskt bor här i Haoi. I sovrummet satt en mycket mager och mycket gammal man och mornade sig, och när vi gick ut satt han på huk i köket och rensade färska kryddor.















På väg in till caféet. Inne på gården. Lisa och liten tant med stor grej på huvet.














Gatubilder

Tygmarknaden var som vanligt varm, och jag har hela tiden samma problem med försäljarna. Jag försöker säga hur mycket av tyget jag vill ha, men de tar för givet att jag försöker pruta och blir lite aggressiva och skriver hårt på sina miniräknare. Och jag prutar aldrig, för det är alldeles tillräckligt billigt för mig, jag vill bara ha rätt mängd. Detta orsakar såklart förvirring men nästan alltid lyckas vi lösa det på nåt sätt.
Som sagt råkade jag köpa tyg till yttterligare fyra klänningar, vilket innebär att ännu ett besök på Thuys väntar imorgon förmiddag.



















Gatan med saker att offra till sina förfäder.

Ikväll hade Hanh lagat Max favorit-vietnam-rätt, den som vi brukar äta på Mrs Saigon i Malmö kanske en gång i veckan. Hon hade lyckats mycket bra och det var fantastiskt gott. Vi fick även veta att rätten inte är gångbar som middag i Vietnam, eftersom nudlar är för frukost och lunch, inte för middag. Men vi är ju inte så känsliga för just det och den passade oss utmärkt.
Sen åt vi alldeles för mycket glass. Inga bjöd Vira på jordgubbssorbé och hon blev alldeles till sig och satt och hummade ljudligt med varje tugga och blev sen alldeles förtvivlad när det inte bjöds på mer.
Så när vi smält glassen lite lade sig jag, Anna och Lisa på mattan och körde lite pilates och nu har Max och Tomas begett sig ut på stan. Tanken var nog egentligen bio, men Vira var inte så sugen på att sova så kanske att de inte hann. Men de har nog trevligt oavsett. Nu ska jag virka. Eller kanske läsa lite i ett glansigt magasin.