Tillbaka i Hanoi

Bilder från hotellet.















Jag och Max hoppar från verandan (15 cm)
















Vira och barnvakten. Fin gata i Hoi An. Max hos skräddaren.















Bad bad bad!
















På väg till Hanoi igen.


Nu sitter jag i soffan hos Tomas och Lisa igen. Gårdagen i Hoi An var betydligt bättre än fredagen, nattens uppehåll höll i sig och vi fick en riktigt fin dag. Tyvärr hann jag inte njuta av den till fullo, det vill säga spendera hela dagen vid den 100 m långa poolen, eftersom jag hade en hel del klädprovningar inbokade. Första tiden var klockan elva inne i Hoi An och Anna och Inga följde med mig dit. Vid hotellet blåste en svalkande vind, men inne i Hoi An stod hettan alldeles stilla och genast vi klev ur hotellbussen började det rinna längs ryggen och Ingas lust att shoppa försvann omedelbart. Vi hittade tillbaka till den lilla gravida vietnamesiska tjej som dagen innan tagit emot mina kläder och hon hjälpte mig nu åla mig in och ur en hel del mycket vackra kläder, som jag mycket hellre provat utan att vara klistrig av svett. Men kläderna var fina, det fattades dock en liten jacka som hon inte hittat tyg till och en knapp på en klänning fattades och dessa lovade hon att leverera till hotellet under kvällen. När jag var klar där drog vi ändå runt på stan en stund, stannade på Cargo igen (där vi var och åt bakelser) och drack en iskall smoothie på mango respektive passionsfrukt, vaniljglass och krossad is. Kanske var det därför vi fick lite krafter åter. Till slut blev det ändå dags att åka hem, eftersom jag hade en bokad tid för provning tillsammans med Max klockan tre igen. Jag hade gått förbi och frågat om jag inte kunde få prova nu istället, men naturligtvis var kläderna någon annanstans, just på väg att bli uppsydda. Så vi åkte tillbaka till hotellet, åt en snabb, ganska blåsig lunch på den vietnamesiska restaurangen. Servitören påpekade just att det var blåsigt när vi ville sitta ute, och verkade mycket förbryllad att vi trots vinden faktiskt ville sitta och äta just där. Efter maten fick vi lämna över en sovande Vira till resten av sällskapet och så tog vi taxi till stan igen. Den här gången hade jag sagt att jag bara ville in och prova sen direkt tillbaka igen för att ta ett dopp i poolen. Det funkade ganska bra, men när Max kostym såg ut att bli jättefin beslöt han sig för att sy upp ännu en. En brun. När vi letade tyg frågade jag honom till vilket scenario han tänkte sig att denna skulle bäras. Inte så att jag ifrågasatte hans beslut att sy upp en brun kostym, mest för jag ville veta lite vad jag letade efter. Han sa att det var en sommarfest, lagom uppklädd och han hade en brun kostym med en blå shorta. Och så blev det. Klänningen jag sydde upp var för stor och Max kostym behövde också justeras en aning, så även denna skräddartjej lovade att leverera till hotellet senare samma kväll. Efter provningen övervägde vi att gå till Cargo och äta bakelse, men eftersom vi fick följa skräddartjejen en lång bit åt fel håll, från taxiplatsen sett, för att betala med kort, gick vi istället direkt tillbaka och åkte hem. Där hemma kunde vi konstatera att Fanny och Ebba nu badat i närmare åtta timmar. De hade hittat till barnpoolen med ett stort skepp i mitten, och där lektes avancerade lekar där folk livräddades stup i kvarten. Båda två hade naturligtvis fått mycket färg i ansiktet och på kroppen, men som tur är blir håret inte grönt av vattnet i Hoi An.
Precis som dagen innan anlitade vi barnvakten, samma tjej som innan som verkar mycket fäst vid Vira. Hon tog mer än gärna hand om henne i barnrummet och när man gick dit för att leka av Vira lite sa hon till mig att jag kunde gå. Det var lite svårt att låta Vira springa fritt, på grund av mycket halt kakel på många ställen och helt öppna pooler på andra, så barnrummet var bra för henne att göra av med lite energi i. Och där fanns då även folk som sprang efter henne och plockade med leksaker och var alldeles tokiga i henne.
Så medan vi åt middag på den vietnamesiska restaurangen, och barnen åt pasta bolognese för kanske hundrade gången i rad, satt hon på rummet och lyssnade på ifalll Vira skulle vakna. Under middagen fick vi även lite kläder levererade, nu satt allt perfekt och vi är mycket nöjda med våra inköp.
Jag gjorde tidig kväll, kände mig oerhört trött och idag var det då dags att åka tillbaka till Hanoi. Efter frukost fick Vira vara i barnrummet, och när jag sen gick för att hämta henne var det alldeles omöjligt. De ville helt enkelt inte lämna henne ifrån sig och barnvakten (som jag aldrig fick riktigt kläm på vad hon hette) gick runt med Vira på armen och såg alldeles gråtfärdig ut när man förslog att hon skulle lämna henne ifrån sig. Och eftersom vi behövde packa fick Vira vara kvar hos sina fans, och när vi sen satt i taxin som rullade iväg mot flygplatsen stod barnvakten och tittade med sorgsna ögon när hon vinkade av oss.
Resan gick mycket bättre än förra gången, trots att vi glömt Viras matkasse i kylen. Vi tog alltid lite korv och två hårdkokta ägg med oss från frukosten som hon sen åt under dagen, men nu fick Rutger gå till en restaurang på flygplatsen för att fixa ägg, eftersom det var omöjligt att ens trolla fram en banan bland alla souvenirer och all läsk. Dessa två ägg åt Vira så fort säkerhetsbälteslampan släckts, och sen var hon nöjd resten av vägen. Visst får jag sjunga en del i taxin, men det gör jag så gärna, bara hon håller sig lugn och glad.
På Swedish Camp väntade Tomas och Lisa som haft det jättebra i Sverige på Linus disputation. Och jag får gratulera Linus till hans doktorstitel och för att han verkar ha gjort en jätteinsats inom området plötsligt spädbarnsdöd. Stor guldstjärna till Linus!
Vi firade allas hemkomst/återkomst med spagetti bolognese, till alla barns stora förtjusning, och sen har vi mest tagit det lugnt, förutom jag och Anna, och lite Lisa, som genomfört ett något splittrat Body Balancepass mitt i vardagsrummet. Nu har vi ätit beställmat och beställglass, för äntligen fick vi beställt hemkörd glass från Fannys. Som Lisa sa: den tog slut ungefär som när man knäpper med fingrarna.
Imorgon ska vi åka till tygmarknaden, för vi är inte färdiga med uppsyendet än om ni trodde det. Ånä, jag har en del kvar. Sen kommer jag inte kunna ha samvete att köpa kläder på läääänge. Så det får verkligen se till att bli bra!
Förresten har vi fått låna ett nytt, mycket bättre babylarm av grannarna här, så nu sover Vira sött i gästhuset och vi sitter hos Tomas och Lisa. Men än en gång börjar det bli dags att gå och lägga sig. Kan passa på att be om ursäkt för alla stavfel förra gången, men jag skrev med datorn i det närmsta nedfälld, eftersom Vira låg och stökade alldeles bredvid. Då blir det så. Men idag blev det bättre :)