Tisdag i paradiset

Nu ska jag skriva det här inlägget på iPad så får vi se hur det går.
Igår tänkte Max att vi skulle gå på bio. Inga är ju här så barnvakt fanns ju. Men ju mer det närmade sig, desto djupare verkade jag sjunka i soffan och till slut var jag tvungen att erkänna att jag inte skulle orka med nån bio. Max hade planerat för nya Tintinfilmen som man ju hört ska vara bra. Jag har inte nån direkt relation till Tintin annat än att han var huvudpersonen i det första kapitlet i min allra första franskbok i sjuan; "Tintin est reporteur. Milou est le chien de Tintin. " och så " Bianca Castafiore" som mest var kul att säga sådär franskt: Bianca castafiöööör".
Nåväl, min relation till Tintin är alltså densamma efterso vi aldrig tog oss iväg. Istället drabbades vi av ett alldeles enormt sötsug. Detta fick Max att gå ut i köket på jakt efter något sött som fick vara vad som helst utom strösocker. Han kom tillbaka med två Alladinaskar, eller en Alladin och en Paradis för stat vara exakt. Alladinasken var öppnad och där inne skramlade mina favoritbitar runt; romrussin, likörtryffel och körsbärslikör. De var alla täckta med sånt där vitt som säger "den här chokladen är jääättegammal" . Ändå var jag tvungen att prova. Den var jääättegammal.
Vi gav oss på Paradisasken (som faktiskt bara gått ut i augusti, i år alltså!). Med oerhörd nyfikenhet plockade vi i oss bit efter bit; tittade på bilderna i locket, hummade, smakade och hummade lite till. Till slut började vi närma oss det undre lagret och trots att det noggrant kollats upp att hela asken bara innehöll 500g choklad totalt (Max) började ett lätt illamående sprida sig (jag). Då hummas det igen och nån säger "Marcicreme"(Max) och nån annan känner att just den får man ju inte missa (jag).
Sen postas info om frosseriet på Facebook (jag) och vissa vägrar erkänna sin delaktighet (Max). Sötsuget ersattes av pralinöverdos och Tintin sköts på framtiden.
Så kan det gå en tisdag.