Sköldpaddstempel och spännande lunch
Blev ett sent inlägg idag. Det har spelats badminton så att svetten lackade. Det här var inte bara dagen då vi spelade badminton, utan även den varmaste och klibbigaste dagen hittills. Det såg inte så varmt ut, lite molnigt och kanske risk för regn, så i morse gav Max Ebba en långärmad tröja till kjolen och så gav vi oss av på dagens äventyr. Det började med att jag faktiskt hittade en fin hjälm, i affären som ligger här alldeles nära. De har väldigt söta hjälmar här, som ser lite ut som kepsar. De är säkert inte så bra hjälmar, men de har dem som moppehjälmar. Jag tänkte ha min som cykelhjälm hemma. Just nu kör jag ju utan hjälm, så en moppehjälm från Vietnam borde väl vara bättre än det kan man tycka. Vi gjorde några tappra försök att fråga om vi kunde lämna hjälmen där så länge och hämta den sen, men hon trodde bara vi ville ha en plastpåse så det hela slutade med att Max sprang hem med hjälmen medan jag och Ebba vankade lite upp och ner längs gatan.
Denna gången gick det bättre med taxin och vi betalade knappt 50 000 (istället för 500 000 som förra gången). Vi blev avsläppta vid sköldpaddstemplet vid sjön, betalade de 4 kr per person det kostade att gå in och gick sen runt i templet, tittade länge efter en glimt av en sköldpadda i vattnet, tyvärr utan resultat. Hade vi lyckats få syn på en hade vi fått lycka resten av livet. Istället såg vi en katt utan svans (alltså Pelle Svanslös) och en fjäril som dök ner i den gröna sörjan som är sjön och kämpade länge för sitt liv. En kvinna kom fram och spontankramade mig och log hysteriskt, och som vanligt var allas blickar på Ebba.
Redan här började Ebba bli väldigt varm och klistrig. Hon är ju inte direkt frusen av sig från början, och långärmad tröja i över 30 graders klibbig kvav hetta var nog lite för mycket. Vi köpte varsin solfjäder och fladdrade allt vad vi kunde.
Planen var att träffa Tomas och äta, efter att han varit på språkkurs med Lisa. Vi gick och slöshoppade lite medan vi väntade. Ett kamerafodral till Ebba, några hattar och kepsar. Sen blev det för bra för Ebba och vi fick akutköpa en solklänning och byta om i ett hörn i butiken. Bästa stunden hade hon i den lite lyxigare skoaffär där Max (naturligtvis utan att lyckas) sökte efter storlek 45. De hade air conditioner.
Tomas kom på sin cykel, men hade redan lunchat med LIsa. Vi var dock hungriga och törstiga och beslöt oss för att gå till ett ställe som Max kompis tipsat om, och som var i närheten. Det var en liten bit att gå (det är det alltid) men stället verkade trevligt och jag och Max tog varsin lunchmeny, en fiskbaserad och en köttbaserad och vi hittade en köttbit till Ebba.
Först var det jättefina färska vårrullar, fiskmenyn var god, även om bläckfisk alltid är lite tuggigt (Ebba trodde vi har helt sjuka som åt de där sugproppsklädda armarna) och även kötträtterna var fina. På menyn stod det sen nåt om stekt banan till efterrätt. Jag tänkte på pappas stekta banan där hemma och tänkte att om det bara är någonstans i närheten så är jag nöjd. Det var det inte.
Vi fick in en skål med nåt som såg ut som fiskägg. Jag blev lite skeptisk. Var är bananen? Naturligtvis var jag tvungen att smaka, även om det verkligen inte såg aptitligt ut. Det var slemmigt och mycket mycket sött. Jag drog slutsatsen att det var någon typ av ris i kondenserade mjölk. Riset var dock helt runt och genomskinligt, vilket gjorde att det precis såg ut som fiskrom. I sörjan låg några konstiga grå bitar som kan ha varit banan. Det kan även ha varit nåt helt annat. Det hade inte mycket med den typen av banan jag känner till att göra.
Max fick nästan panik när jag sa att det var ris. " Det är som risgrynsgröt" Jag kommer att spy, jag kommer att spy!!" Ebba såg förfärad ut. Såg väl framför sig hur Max skulle spy upp bläckfisk och fiskägg.
Max smakade också, lyckades inte kräkas, men tyckte väl inte heller det var så gott. En sked eller två gick ner, men sen var det bara lite för sött och slemmigt.
Till detta skulle vi få kaffe, men Max hade glömt påpeka att vi ville ha det varmt (vilket man tydligen var tvungen att göra) och vi fick in det kallt. Som tur är passar det vietnamesiska, choklad-nötiga kaffet väldigt bra att drickas kallt. Sista överraskningen var att de två kulor glass vi beställde till Ebba var två kulor av varje smak, serverade i två olika tallrikar. Det gjorde att även jag och Max fick en munsbit glass i alla fall.
Efter lunchen åkte vi hem, då hade Fanny kommit från skolan och Lisa från jobbet. Vi tog det lugnt ett tag innan middagen och sen har vi som sagt spelat badminton resten av kvällen och nu är alla badmintonspelare nyduschade och vi sitter och datar i den varma kvällen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment