Bröllopsmiddag

För att ta vid där jag avslutade förra gången tänkte jag berätta vidare om bröllopsdagen. När vigseln var över och vigselförättare-Katrin begett sig till krismöte med sossarna begav vi andra oss mot Brogatan. Vissa tog bilen och andra promenerade. Det hela höll på att sluta i tragedi då Inga närapå blev påcyklad, visserligen precis vid MAS, men ändå. "För i helvete" skrek cyklisten som inte bara cyklade på fel håll på cykelbanan utan även höll på att cykla på Inga när hon var på ett övergångsställe. Det hela avlöpte dock bra, och Inga lät inte incidenten grumla dagen.
På Brogatan lyckades vi till slut enas om en placering som alla var nöjda med, sen påbörjades det alltid lika komlicerade projektet att bestämma vad man ska äta. Jag frågade Max säkert fem gånger vad han skulle ta, för att jag inte riktigt vågade lita på mig själv. Eller? Jag vet inte riktigt varför jag envist behövde veta vad han skulle äta för att kunna bestämma vad jag skulle äta. Men det var inte bara jag som hade problem utan vi satt väl mest allihop och vägde fram och tillbaka mellan entrecote, råbiff eller halstrad röding. Och förätt eller inte förrätt. Ostron eller tomatsallad, kanske sill? Hur många ostron? Kanske två? Eller tre? Och vilket vin? Kanske chablis? Den enda som hade det någorlunda enkelt var Aurelie som hade kvällens vegetariska som enda alternativ.
Till slut lyckades vi beställa, och förrätterna var mycket goda, precis som vinet. Sen kom huvudrätterna och då hade de missat Johannes spädgrissida, vilket gjorde att han fick ta fisksoppa istället, om han skulle äta med oss andra. Fast han skulle kunnat vänta in sitt kött och äta tillsammans med mig, när alla andra var färdiga, för naturligtvis vaknade Vira precis när min entrecote kom in och den fick snällt åka ut igen och hållas varm. För övrigt var alla nöjda, utom pappa som var fruktansvärt besviken på sin halstrade råbiff. Den låg alldeles torr och ensam på tallriken och fick en att undra varför råbiff är paradrätt på Brogatan. Men det kanske är något vi inte förstår oss på. Nåt som unnat enbar Lisa Förare Winblad och hennes gäng. Pappa klagade såklart högljutt och Rutger försökte dämpa hans besvikelse med rödvinet som smakade utmärkt. När alla, inklusive Vira ätit klart fick jag tillbaka min entrecote, som var fantastisk, som väntat. Som tur är, för pappa, orkade jag inte hela utan kunde dela med mig.
Att beställa kaffe och efterrätt var naturligtvis ett lika stort äventyr, trots att alla som skulle ha efterrätt skulle ha creme brûle. Frågan var mest vem som skulle ha och inte, och vem som skulle ha vanligt kaffe och vem som skulle ha Macciato, och vad är egentligen Macciato? Till slut fick den tålmodiga och tappra servitrisen koll på läget och creme brûlen var verkligen fantastisk.
När allt var klart och betalt fortsatte kvällen hemma på Vanåsgatan där vi satte i oss en hel chokladbiskvietårta. Sen pratades det i några timmar och konsumerades bubbel och konjak och annan god avec. Rutger och Roy var strategiskt placerade bredvid varandra så de kunde föra sin alltmer högljudda konversation, samtidigt som vi andra faktiskt också kunde prata med varandra.
Fram emot kvällen var alla hungriga igen och det beslöts att mat skulle hämtas från Asien. Föräldrarna ville ha vårrullar, inte färska, utan friterade. Detta fanns naturligtvis på menyn, men som Max ihärdigt påpekade är det bara en förrätt och inte alls mycket mat. Bara vårrullar helt enkelt. "Nä, vi är inte så hungriga, det blir bra, vi delar" sa föräldrarna.
Jag och Max och Måns och Linda var de enda som faktiskt beställde riktig mat. Sen körde Linda iväg för att hämta maten, flankerad av Måns och Rutger, som fått vägbeskrivning av Max. Men visst är det lätt att ta fel på Ystadvägen och Ystadgatan. Dock två helt olika ställen tyvärr. Så när de ringde från Ystadvägen efter en betydande stund insåg vi att det skulle ta sin tid att få maten. De fick nya, ganska upprörda instruktioner, av Max och en stund senare kom han även fram till Asien på telefon. Han rabblade hela vår långa beställning för vietnamesen på andra sidan, och inte förrän han sa sista punkten sa killen på Asien: Men, det är några här som just beställt exakt samma sak. Hmm, ja stryk den här beställningen.
När maten kom hem till Vanåsgatan var det dags för nästa stora besvikelse. Nu framkom det med smärtsam tydlighet att vårrullarna bara var två vårrullar. Inget mer. Jo, lite sås att doppa i. Man får ju säga att min pappa hanterade denna dagens andra matbesvikelse ganska bra, men vid det här laget hade det ju intagits en del vin, så det kanske berodde på det. Mammorna bedyrade att denna en-vårrulles-måltid var helt ok, och ville knappt ta emot när jag och Max försökte dela med oss av de färska vårrullarna vi beställt till förrätt.
Dock var det bestående intrycket av dagen så himla bra att några mindre matmissar inte kunde grumla upplevelsen. På det hela var det en underbart fantastisk dag och tack alla som var med och firade!