BVC

Nu har det blivit många bilder ett tag, kanske för att jag har ett så exemplariskt motiv :)
Men nu blir det lite text igen. Sen sist har vi varit på BVC två gånger och Vira är nu 52 cm lång och väger 3625 gram. Snart gått upp ett kilo sen hon föddes! Och växa 6 cm på drygt 3 veckor är ganska starkt.
Förra gången jag var där tror jag ML oroade sig lite för mina promenader. Hon sa att jag inte fick träna för hårt för att mjölksyran skulle övergå i bröstmjölken. Detta tyckte jag lät mystiskt och så fort jag kom hem googlade jag. Det kunde väl inte stämma att jag inte skulle få köra ett intensivt träningspass förrän jag slutade amma? Precis som jag väntat verkar det vara en myt. Tidningen Mama hade genomför en stor studie där ammande mammor tränat lågintensivt, medel samt intensivt pass och efter det intensiva passet hade en något förhöjd halt av mjölksyra påvisats i mjölken. Dock hade ingen bebis varit tveksam till att dricka. För det var tydligen det som var problemet, att mjölken blir så äcklig att bebisen inte vill ha den. Nä, det verkar vara ännu en av många myter som cirkulerar i den här kretsen. Sen finns det ju andra anledningar att vänta med högintensiva pass, men det är ju en annan femma.
Idag på BVC satt jag och Vira i väntrummet. Vira hade sovit i vagnen och höll på att morna sig, vilket ofta innebär att hon gör sin ostbåge-pose över min arm och sträcker sig och gör allehanda underliga läten. I en soffa bredvid sitter en tjej i min ålder, hennes man leker med deras barn i ett rum bredvid. Så säger tjejen: "Jag bara måste få säga att du har ett otroligt vackert barn!"
Oj, vilken komplimang! Och jag känner mig helt orutinerad på att ta emot komplimanger för nåt jag inte riktigt är ansvarig för. Alltså, visst har jag ju del i Viras skönhet, men det kunde ju ha blivit hur som helst liksom :)
Så jag försöker säga nåt trevligt tillbaka, typ "Tack". Tjejen frågar vidare hur gammal Vira är och jag berättar att hon är tre och en halv vecka. Då tittar tjejen på mig och säger "Guuud, man kan verkligen inte se att du fött barn! Du måste vara helt återställd!". Ojoj, två härliga komplimanger på så kort tid!! Jag hade visserligen mina Acne jeans på mig, inte de som är allra tajtast, utan de näst-tajtaste (som nu är skittajta såklart!) och det gör säkert sitt till. Men det värmde alltihop och både jag och Vira var mycket nöjda. Att det sen visade sig att Vira gått upp 300 gram sen sist och blivit 52 cm lång gjorde ju inget sämre!
Efter BVC var vi på Lindex, där Vira var missnöjd och jag försökte lura henne med nappen. Hon är verkligen ingen napptjej. Oftast när man stoppar in nappen spottar hon ut den med en min som att man försökt stoppa in bajs i munnen på henne. Och en blick som undrar vad i helskotta man håller på med.
Den här gången gick det dock ganska bra, hon hade nappen i munnen i kanske en minut, under vilken hon slutade gråta och började somna. Sen var vi på Apoteket och sen på Willys och till slut gick vi hem i hösten och jag lyssnade på Svensk Maffia-fortsättningen. Jag och Max lyssnar på den båda två och diskuterar innehållet vid middagen :)
Nu ligger lilla fröken här på kudden framför och är helvaken. De vakna perioderna blir längre och längre och mer och mer vakna. När jag blåser henne i ansiktet ler hon sitt underbara lilla leende :)

1 comment:

Rutger said...

Du skriver verkligen mycket underhållande och roligt om ditt och Max liv med Vira. Inspirationen är förstås lättförståelig med en sådan guldloppa att ta hand om. Som gammal skeptiker gläds jag åt dina mödor att vederlägga BVC myterna. Pussa Viran från oss båda Kram Rutger.