Ta bort henne!

I helgen var vi bjudna på Halloweenfest hos Jenny och Andreas. Vi hade inte jättemycket tid eller ork att satsa på våra kostymer, utan beslöt oss att inspireras av den gamla nittiotalsrullen "En vampyrs bekännelse" (ni vet, med både Tom Cruise och Brad Pitt, en dröm för en tonårstjej). Det innebär, för den som inte har filmen färsk i minnet, lite 1800-talsvampyr med mycket krås och volanger. För oss innebar det att vi kunde återanvända mycket av Alice i Underlandet-outfiten, men uppdatera håret och sminkninge, och Max lämnade både hatten och den stora flugan hemma. Det blev vitmålade ansikten och blod i mungipan. Emellertid fick vi problem med tänderna eftersom vi hade så dålig framförhållning (det är visst något av vårt signum). Nån gång tidig lördag eftermiddag begav sig Max till Mobilia för att snabbt fixa ett par tänder. Vi insåg ju båda, eftersom vi har varit på Halloweenfest förut, att de där tänderna bara sitter inne max fem minuter, men utan dem blir det ändå lite fattigt.
Max var borta länge, och till slut ringde han och sa att vampyrtänder var slut överallt. Hmm, jaha, vad ska vi göra då?
"Här är ett par varulvständer, de kanske kan funka?"
"Kör på det" sa jag.
När han kom hem med varulvständerna och vi öppnat ena paret insåg vi att de både var fula och sladdriga och jobbiga att ha i munnen. De såg lite ut som vampyrtänder tillhörande en vampyr med oerhört dålig munhygien. Kanske beror den här äckligheten på varulvars nära släktskap med vargar? Varken hundar eller vargar är ju särskilt kända för att sköta tänderna.
I vilket fall ville Max inte ha varulvständerna och en stund tänkte vi köra helt utan tänder, men medan jag ammade var Max kreativ och klippte till tänder av en liten sminksvamp som kommit med varulvständerna och de blev riktigt fina.
Vira svidade vi upp i hennes nya fina drakdräkt och hon blev alldeles bedårande söt! Det var ju hennes första fest, även om vi mjukstartat genom att vara på vår första middagsbjudning på fredagen. Det här var emellertid nåt helt annat. Tio vuxna utspökade i varierade vampyr och monsterklädslar, och ungefär lika många barn mellan typ 4 och 8 i samma typ av utstyrslar men ohyggligt mycket mer hödljudda. Vira lät sig dock inte bekommas utan sov ljuvt på Max arm större delen av kvällen, när hon inte satt på min arm i arbetsrummet och åt. Under sina vakna stunder ägnade hon sig åt att charma de vuxna i sällskapet, och framför allt herrarna blev alldeles mjuka i blicken och ju fler whiskey som runnit i deras strupar, desto mer intresserade blev de av att stoppa näsan i hennes röd-bruna tussmjuka hår och snusa med slutna ögon. Till slut sa de generellt "Ta bort henne!" eftersom de började känna en pockande lust att själva skaffa en mjuk, gosig liten bebis. Inte svårt att bli sugen när man har en drakklädd liten rundkindad och utomordentligt snäll bebis framför sig.
I bilen hem skrek dock draken för full hals, utan nån i denna stund klarlagd anledning. Antagligen var hon lite missnöjd, kanske inte gillade att sitta ensam. När hon sen skrek lite och ingen kom till undsättning blev hon alldeles förtvivlad, för detta hade aldrig förr inträffat. Till slut lyckades Max lugna henne med hjälp av själva nappdelen till en flaska. Väl hemma verkade allt glömt och förlåtet och hon var hur nöjd som helst.
Generellt har Vira börjat bjuda på ett mycket härligt och glatt humör och längre stunder av vakenhet. När hon är vaken bjuder hon ofta på härliga leenden och glada små tillrop. Det gör henne såklart helt oemotståndligt söt och hennes föräldrar kan inte låta bli att pussa henne konstant och borra in sina näsor i hennes lilla veckiga hals.
Dock har hon även börjat bli frustrerad under matningen och slåss och sparkar och drar i bröstet. Efter att ha googlat lite misstänker jag att mjölken inte rinner till lika fort som Vira önskar. Jag mailade M-L på BVC och hon sa att så kunde absolut vara fallet, och rekommenderade lättöl eller svagdricka :)
Så nu får vi väl köpa hem en back och hoppas att Vira får mer tillfredsställande matstunder!