Rundtur i Hanoi och kalas

Idag får vi vänta med bilderna, för kortläsaren har hamnat borta i gästhuset och där ligger Vira och Max och sover. För stackars Max har varit magsjuk hela dagen och legat däckad, så vid sju gick jag bara dit och sjöng Vyssan Lull för Vira och lade henne i spjälsängen bredvid Max.
I morse hade vi ställt klockan, för klockan åtta gick taxin till Hang Gai, där vi skulle träffa guiden Anne som skulle ta oss med på en tur i Hanois gamla kvarter- Hidden Hanoi. Men när jag gick med Vira till Tomas och Lisas hus stannade Max kvar i gästhuset och sen meddelade han att han mådde dåligt och beslöt sig för att stanna hemma. Och såhär efteråt kan jag inte mer än att tycka synd om honom för det var en alldeles fantastisk tur som jag önskade att jag gått redan förra året när vi var här förra gången. Guiden var en underbar liten vietnamesisk tjej som inledde med att ta oss till samma café som jag, Anna, Inga, Lisa och Ebba besökt några dagar tidigare. Jag beställde in yoghurtkaffet igen, och fick med mig alla övriga deltagare, det vill säga Anna, Bengt och Rutger som faktiskt alla tyckte det var gott (fick jag alldeles nyss veta vid kvällsvinet). Anne berättade mycket intressant om Vietnams historia, utifrån "gamlastan-perspektivet" och det var alldeles fantastiskt spännande. Sen gick vi ut i gamla stan, och efter att ha fått höra Annes histora började jag titta på stan på ett annat sätt. Hon hade berättat om arkitekturen, om hur de otroligt smala husen beror på att man bara betalar skatt för den del som vetter mot gatan och att vissa av dem är uppemot 100 meter djupa. Till varje affär som vetter mot gatan hör således en lång, ibland väldigt mörk gång. Innan hade man alltid en öppen innergårde, som släppte in luft och ljus, men det är brist på plats och många gånger har man byggt igen innergården vilket då skapar en lååååång mörk gång in till husets inre. Ibland har man fräst ut ett spår i väggen, enbart för att kunna komma in med moppen, styret är ju lite bredare :) Utanför gången är det full kommers, och det är absolut inte så att man kan ta vilken trottoarplats som helst, utan den området utanför gången tillhör de som bor i huset. Vi gick förbi ett ställe där en kvinna sålde Phö (nudelsoppa, en av mina favoriträtter) till frukost, och hon avlöstes sen vid lunchtid av en annan kvinna (också boende i huset) som sålde lunchnudlar, och lunchkvinnan avlöstse senare av ytterligare en kvinna (som såklart också bodde där) som sålde seafood. Det var så det var organiserat och "share" var ett nyckelord. Det gällde att frukostkvinnan var färdig i tid, annars blev lunchkvinnan förbannad för hur skulle hon nu tjäna pengar för att försörja sin familj när frukostkvinnan snodde hennes plats??
Ett annat nyckel ord var "mix mess" som motsats till "mix match". Det enda som hade betydelser var att få mer plats och man bryr sig inte det minsta om hur det ser ut. Man bygger således ut hipp som happ med de material som finns tillgängliga. Eftersom man dessutom ofta delar huset med 5-5 andra familjer är det svårt att komma överens om hur man ska måla och dekorera, vilket då leder till bråk och till slut förblir allt omålat.
Turen avslutades med en cyclo-runda, från vilken jag filmade, men filmen får komma imorgon. Det var väldigt trevligt att bli runtcyklad även om jag ibland fick bita ihop väldigt hårt när vi höll på att bli påkörda. Men det var som sagt en fantastisk runda som jag rekommenderar alla som råkar ha vägarna förbi Hanoi.
När vi kom hem var det full Vira-passning ända fram till hon gick och lade sig vid sju. Max låg däckad, men Fanny skulle ha kalas så vid fyra började folk droppa in och det var fullt barn-kalas-ös i flera timmar. Vira trillade och slog sig så det blödde i munnen och hon fick fläskläpp, men hon var glad ändå. Det var naturligtvis jättspännande att det var så mycket barn överallt, och när jag till slut hade avslutat dagen med Vyssan Lull somnade hon som en sten. Hon har varit superfin hela dagen i sin lilla vietnamesiska klänning, och fått så många komplimanger.
Nu har vi just ätit glass, druckit vin och tittat på Tomas och Lisas bilder ifrån Burma. Inga har somnat i fåtöljen och Ebba och Fanny säger precis godnatt. Det är näst sista natten här i Vietnam och jag tror att jag har blivit lite kär i Hanoi efter den här rundturen. Det känns vemodigt att åka hem, framför allt eftersom det kanske inte blir besök här i det närmaste.