Första gången i sittern

Igår var Vira inte alls sugen på att sova. Först hade hon en lång vakenperiod precis innan Max kom hem från jobbet, under vilken jag tappert försökte underhålla med sång. Jag började lite tafatt med "Rövarna i Kamomilla stad", men redan på första versen började det låta lite glest i texten "nu ska vi ut på rövarstråt, ja vi ska ut och röva, men bara sånt vi kommer åt och sånt vi kan behöva...eeehhh..nananananana nananananananana hmmm både Kasper och Jesper och Jonatan". Jag körde vidare med första versen ur "Uti vår hage", lite valda textrader ur trollet med luftballongen innan jag till slut fick erkänna för Vira att detta ju inte gick nåt vidare och vi gick in i Ebbas rum och letade upp Min skattkammare- Vi äro musikanter. Där började vi från början och sjöng igenom de ballaste låtarna i bokens första halva. Det innebär att vi inte sjöng låtar jag inte kunde melodin på, och inte heller låtar som En sockerbagare, som vi kom fram till var lite för lökiga. Däremot sjöng vi "En kulen natt" och "Rövarna i Kamomilla stad" och några andra godingar två eller fler gånger.
Sen fick hon mat och sov en stund, men vaknade ganska snart igen och sen gick det verkligen inte att få henne att sova. Jag gav mat om och om igen, och hon somnade, men efter bara en kort stund slog hon upp de där mörkblå ögonen och bara tittade på mig. Och efter ännu en kort stund blev hon alldeles röd i ansiktet och började gnälla. När jag försökt min huvudmetod massor av gånger tog Max vid och började med sin klassiker: "låta Vira sova som en skalbagge på bröstet". Den funkade inte. Sen provade han att lägga henne i liften och gunga den fram och tillbaka. Då somnade hon, men så fort han satte ner den slog hon upp ögonen igen.
Vid halv elva orkade jag inte vara vaken längre. Max gungade vidare. Vid tolv tror jag att de kom och lade sig och då hade hon äntligen somnat. Då hade vi hållit på sen åtta. Det som var positivt är att jag fick en lång sovperiod från halv elva till två, och sen från typ halv tre till fem, halv sex.
Idag har Max jobbat hemfrån vilket alltid är lika trevligt för både mig och Vira. När vädret blev bättre framemot fyratiden gick vi ut och scoutade bröllopsplatser i Pildamsparken. Max hade några platser på förslag och vi kollade in dem, och även paviljongen där man kan vara om vädret är riktigt jävligt. Nån gång under promenaden kom Max på att han har ett favoritställe nere vid Limhamnsfältet där han drömt om att gifta sig. När vi sen skulle gå hem var han sådär härligt taldyslektisk igen och föreslog glatt att vi kanske kunde ta vägen på insidan av Limhamnsfältet.
-Limhamnsfältet? sa jag
- Ja, här på insidan av Limhamnsfältet. sa Max glatt.
- Eeeh, hur menar du? Det är väl ganska långt dit? Du menar inte Pildamsparken?
- Äsch, jo klart jag gör....
Till slut valde vi en bra plats i Pildamsparken, men vi ska väl även kolla in det här stället på Limhamnsfältet och se om det kanske råkar var drömplatsen för vårt giftermål.
Nu är Vira vaken igen. Vi har sjungit igenom andra hälften av boken, men hoppat över julsångerna och såklart de vi inte kan melodin på. Och de som bara är för tråkiga. Jag har visslat illa till Saltkråkansången och sjungit mycket tveksam melodi till Mamma jag vill ha blommig falukorv till lunch, och även på vuxet vis förfasats lite över texten till Brevet från kolonien. Den sjöng min klass mycket flitigt på låg och mellanstadiet, men när jag sjunger den nu är det ju vissa verser som ter sig lite tveksamma. Kanske mest de där de äter piller som gör en till "en jättekul typ" och den som refererar till nästan gratis potatisbrännvin.
Nu har Max tagit upp babysittern och Vira sitter där för första gången och verkar ganska nöjd. Tassen kan inte riktigt låta bli att jaga hennes små fötter där de vickar fram och tillbaka, även om han får bannor, men Vira verkar glad ändå. Vi puttar på sittern och hoppas att hon snart blir trött och däckar så Max slipper stå och vagga igen. Imorgon ska vi åka till Lund och köpa en vagga som vi hittat på Blocket och så får vi hålla tummarna att hon gillar den.