Idag pratade jag länge på Skype med en från Berlin nyss hemkommen mamma. Min mamma alltså. Såklart hade Vira just somnat i sittern lagom till mamma ringde, så hon fick bara se henne när jag var snäll nog att vrida datorn och vinkla ner skärmen tillräckligt för att Vira skulle hamna i bild. Vira sover nästan alltid när min mamma är i närheten och vill umgås med henne. Får hoppas att det blir ändring snart.
Mamma passade på att skälla på mig över Skype. Hon skällde på mig för att jag är så elak mot Max och beskriver i min blogg alla alldeles mänskliga och förvirrade saker han gör. När jag berättade detta för Max hade han inte läst mitt senaste inlägg, och när han genast gick för att göra det hävdade han att jag kryddat historien, precis som jag alltid gör. Och ja, jag erkänner, jag brukar krydda, men vi ska inte glömma att jag är hemma med en bebis hela dagarna och spänningsmomenten i mitt liv mestadels är begränsade till "håller hon på att vakna?" "borde jag byta blöja?" "ska jag ta en lättöl för att få fart på oxytocinet?". Sen blir ju livet generellt lite mer spännande om man väljer att komma ihåg saker på ett lite mer spännande sätt. Det är inget jag väljer medvetet, det är bara så det är. Och hade jag bara skrivit om mina dagliga göromål hade det ju varit alldeles kolossalt ointressant för någon annan att läsa.
I vilket fall fick jag lite dåligt samvete. Jag tyckte ju att jag försökt rädda situationen genom att på slutet skriva lite glatt att jag tycker det är kul att han är lite förvirrad. Det förgyller ju min dag. Men trots detta tyckte min mamma att jag var för hård mot honom. Tyvärr innebär inte detta att jag kommer sluta berätta aningen kryddade historier om Max vardagliga förvirringar, men jag vill passa på att nämna att han inte bara är förvirrad, utan även världens finaste. Sådeså.
Idag var det dessutom jag som bjöd på den roligaste felhörningen. Vi satt och åt kvällsmat och Vira satt i sittern och tidigare på kvällen hade jag lagt märke till hur hon hela tiden verkade föredra att ha huvudet åt ena hållet. Detta gjorde mig lite... inte orolig, men uppmärksam eftersom en liten pojkbebis på babymassagen har skaffat sig en favoritsida till den milda grad att han nu inte kan ha huvudet åt andra hållet. Det innebar att BVC sköterskan uppmanade till användning av en så kallad bobby stol (tror jag det heter) så fort pojken i fråga kan hålla huvudet. Detta pratade vi alltså om under kvällsmaten. Jag uttryckte min "oro" och vi hoppades att Vira skulle upptäcka att även andra hållet är skönt.
När jag sen står och diskar torkar Max av bordet och den stora skärbrädan som vi brukar göra mackorna på. När han kommer upp bredvid mig för att skölja trasan säger han:
"Kanske kan vi blöta upp henne och lägga henne åt andra hållet"
"????" säger jag. "Eeeh hur menar du?"
Sen inser jag att han inte sagt "henne" utan "den". Han pratade alltså om skärbrädan som slagit sig och nu inte längre ligger platt mot köksbänken. Jag kopplade till att Vira ständigt låg åt ett håll, men kunde inte förstå varför, eller ens hur, vi skulle "blöta upp henne" för att få henne att ligga även åt andra hållet.
Så ja, även jag hör dåligt och är förvirrad.
Nu ska jag försöka få Vira att sova. Hon är fruktansvärt trött, men somnar inte.
No comments:
Post a Comment