Det är en del droppar i omlopp här hemma. Det började väl med D-dropparna, AD-dropparnas ersättare som vi fick av Marie-Louise när hon var här på hembesök på Viras sjätte levnadsdag. Sen började det ju stånkas, och då införskaffades Minifom-droppar som enligt etiketten på nåt sätt "punkterar" fisarna. Efter Minifom kom Sempers magdroppar som, till skillnad från de andra måste vara i kylen (de andra kan förvaras i rumstemperatur i nån månad) och de skapar med hjälp av miljoners bra bakterier en bra magtillvaro. Finfint alltihop kan man tycka. D-dropparna ska tas en gång om dagen, Minifom innan måltid och Sempers också en gång om dagen.
Detta kan ju låta fint och bra alltihop, men det är svårare än man tror. Det är ju nämligen så att jag inte konstant går och tänker på de här dropparna, utan D-dropparna kommer jag på när jag ska ge Vira Minifom innan en måltid. Och innan en måltid måste man vara snabb. Snabb snabb snabb. Det går inte att löka och ta det lugnt utan det är snabba puckar som gäller. När Vira har kommit på att hon är hungrig, och sen förstått att hon snart kommer få mat har man bara en ytterst kort stund på sig innan det blir illvrål. Hon brukar börja lite snällt: "geeee, gejgej...gej..gejgej.." Sen blir det värre "geeeeeeeeejjjgeeeääää" för att kort senare ha utvecklats till ett fullvärdigt "GUUÄÄÄÄÄÄÄGUGÄÄÄÄÄÄGGUÄÄÄ" med illrött ansikte och stor mun.
Det här verkar Minifom-producenterna ha tagit hänsyn till när de formgav sin mjuka plastflaska ur vilken man kan pressa droppar i en rasande fart. "1-2-3-4-5-6-7-8-9-10" plopp plopp ner på silikonskeden och smack in i den lilla munnen "gej gejgej..."
De som tillverkar D-dropparna däremot... De har nog aldrig haft ett rasande hungrigt och hialöst barn. Man vänder på flaskan, ingen reaktion. Eftersom barnet nu illvrålar skakar man flaskan, fastän man förstår att det inte kommer hjälpa. Efter vad som känns som en evighet ser man hur den första droppen långsamt börjar bildas. "Kom igen komigen nudå". "GUUÄÄÄÄÄÄÄGUGÄÄÄÄÄÄGGUÄÄÄ".
"1............................2............................3...............................4....................................5. "Gaaaah.
Sempers är nånstans däremellan, men eftersom de ju står i kylen så blir det att de alltsom oftast glöms bort. De kommer jag ibland ihåg när jag har Vira på armen och av någon helt annan anledning öppnar kylen. Då ploppar jag några droppar i en sked och så blir hennes magmiljö SÅ himla bra :)
Tänk vilka problem man måste tampas med som mammaledig.
1 comment:
Jag blir nöjd av att höra att À-droppar inte behövs. Una har typ fått 10 AD-droppar i hela sitt liv... Jag förstår dig precis. Jag gav helt enkelt upp och bestämde mig för att det var onödigt. Vilket det uppenbarligen var ( till hälften)' eftersom de ändrat rekomendationerna. Snart behövs nog inte d-dropparna heller. Kanske är allt bara en komplott för att man som nybliven mor ska hålla sig alert och aldrig riktigt säker på att man gör rätt?
Post a Comment