Ganska sen morgon idag igen, för oss alla tre faktiskt. Vira hade en liten vakenstund vid åtta men lyckades sen somna om och vaknade inte förrän halv tio. Frukosten bestod som vanligt av kaffe, yoghurt, mackor och fruktsallad och den här gången hade vi spetsat den med de underliga frukterna från Puk. Mycket gott!
På eftermiddagen, när Vira sovit middag, packade vi ihop oss och körde iväg mot apberget, eller Khao Takiap. Själva attraktionen är väl egentligen inte aporna, utan det tempel som tronar högt upp på berget, men aporna är ju en festlig bonus för apsvultna västerlänningar som vi. Och det var inte bara en liten halt apa som skrotade runt, utan mängder som sprang runt likt ludna huliganer och var på och pillade på allt de kunde få tag i. Inte så närgångna att man fick hålla hårt i sina solglasögon eller sin bebis för den delen, men närapå.
Idag var det jag som satt vid ratten och med hjälp av lite luddig vägbeskrivning lyckades vi till slut hitta rätt genom risiga byar och fiskstinkande vattenmarknader. Ibland kände jag mig högst tveksam, då vägen var oändligt smal och jag insåg att om den inte var enkelriktad skulle vi få stora problem. Men Max hejade på och den verkade vara enkelriktad och på gropiga smala vägar snirklade vi oss upp på berget. Vägarna är ofta fulla med ganska kraftiga farthinder så det är inga högre hastigheter man kommer upp i mellan guppen, vilket ju passar utmärkt om man är turist med högertrafikvana.
När vi kommit ur bilen och just ska ansätta trapporna upp till templet ropar någon efter mig och en kvinna viftar med en sarong. Jag tror såklart att hon vill sälja den, eftersom hon står vid ett marknadsstånd, men det var ju såklart visa-knäna-förbud i templet och sarongen var väl min enda chans att få gå upp. Så hon knöt den om mig och vi började traska den långa trappan upp och förbannade att vi inte kommit oss för att lägga ut babybjörnen i bilen.
Högt däruppe var utsikten disig men blå och vacker. Buddistisk "munksång" strömmade ut ur templet och kontrasterade till den gamla damen som satt i ett skjul och pladdrade i mobiltelefon medan hon sjasade på aporna som ideligen försökte stjäla hennes saker. Inuti templet trängdes blinkande ljusslingor och färgglatt krimskrams med gamla genuina buddhastatyer och snirkligt snidade dekorationer.
På väg ner igen stannade vi och tittade på när ett ap-ungdomsgäng badade vilt i ett litet vattenhål. De hoppade ner i hålet från alla möjliga ställen och det såg fruktansvärt kul ut när de kom farande genom luften som små lurviga projektiler och sen for runt och jagade varandra och kivades och röjde runt under högljutt tjattrande.
Vackert blå utsikt.
På väg upp till templet.
Aphuliganer röjer runt på någons flak. En hittade en redbull och vi funderade en stund över kombinationen apa-redbull.
I Sven-Ottos tipsmail nämnde han en restaurang "i en kurva på väg till apberget" och vi tror att vi hittade rätt för lunchen var alldeles utmärkt. Restaurangen låg uppe på en klippa med vattnet nedanför och en fantastisk utsikt. Som på många andra ställen häromkring var det seafood som gällde. Det blev ännu en grillad fisk med vitlök, en ordentligt stark grön mangosallad och nån typ av räkor i kokosnötgrädde. Helt fantastiskt!
Hela lunchen var dessutom ackompanjerad av olika liveartister. Mest gillade jag den äldre mannen i jeansskjorta som med oerhörd inlevelse framförde äldre amerikanska hits. Likt en boyband-artisk grep han i luften efter osynlig smärtsam kärlen och kramade mikrofonen och sjöng på en bedårande obegriplig engelska. Fast den andra killen, som med hjälp av elgitarr och resten av kompet inspelat på sin synth framförde 80-tals låtar som "Another day in paradise" gick inte heller av för hackor.
Vira var lite kinkig och Max fick köra iväg och byta en bajsblöja på parkeringen och sen körde jag lite fram och tillbaka på restaurangen som var bygg i nivåer och överallt var det thailändare som ropade och stojade så att få henne att somna var alldels omöjligt så efter maten blev det upp ur vagnen och bus. Får säga att hon är pappas flicka, så fort hon får se Max lyser hon upp på det mest underbara vis och när han busar med henne så kiknar hon av skratt. När det sen var min tur tittade hon på precis allt annat utom mig, mest försökte hon vrida sig så hon fick titta på Max igen. Men det blir väl så med den man på nåt sätt tror hänger i hop med en själv...
Efter apberget gjorde vi ett litet försök att åka till jättebuddhan, men vid anblicken av den håliga, blöta och ganska branta grusvägen dit beslöt vi oss för att ta det när Baby Björnen är med. Istället åkte vi in till stan och handlade, både lite presenter, en solfjäder till Vira (eller som vi ska använda för att svalka henne) en ny solhatt som är lite mindre, men inte heller har nåt ordentligt skydd i nacken (den typen av hattar verkar bara finnas för typ ettåringar och uppåt) och mat så vi klarar oss ett tag till. Sen nattade jag Vira medan Max datade. Försöker komma i ordning med bra läggrutiner och det funkar faktiskt ganska bra. Nästa steg är att få henne att sova hela natten hehe...
Nu har vi just pratat med Hanoi och när jag postat detta ska jag minsann ta ett kvälldopp i poolen. Sen blir det sängen i tid idag.
No comments:
Post a Comment