Idag var det dags för stick igen. Vi, jag och Marie-Louise på BVC hade planerat det så att Vira skulle få sin sista (för den här omgången) vaccindos innan vi åker till Thailand och idag klockan elva skulle vi infinna oss på Järnvägsgatan. På vägen dit träffade jag Mia från mamma-gruppen som just varit och vaccinerat sin Elliott och hon berättade att hon gett honom Alvedon vid nio och att han inte skrikit lika mycket denna gången. Jaja, tänkte jag, det är ju för sen för mig nu.
Hos Marie-Louise var Vira såklart jätteglad och skrattade när hon blev vägd till 6.5 kg och mätt till nästan 64 cm. Sen var det dags för stick. Som vanligt körde vi Blinka lilla stjärna och jag krafsade på ena benet när Marie-Louise stack i andra. Första sticket ledde inte till ett litet pip ens. Vilken tjej! Och andra sticket ledde till några riktigt ledsna skrik, sen gick jag runt med henne, Marie-Louise visade Lala (Teletubbies) som sjöng konstigt och Vira gav bara till några strö-skrik, lite som hon ville visa att hon minsann inte glömt oförätten. Men efter en stund med Lala hade hon nog glömt den ändå :)
Efter BVC gick vi till Willys för jag fick för mig att de skulle ha den här bra pås-barnmaten som jag trodde kom från Hipp, för jag visste att de hade deras ersättning. Så var emellertid inte fallet. De hade Hipps ersättning i storpack på Willys, men ingen påsmat. Dock passade jag på att handla lite annat, vilket jag kanske borde ha låtit bli för de byggde om och det var rörigt och i de flesta gångar innebar ett möte med annan vagn (kund- eller barn) stora problem. Dessutom fick jag ju ändå gå till Malmborgs sen och handla påsmaten, som jag då insåg kommer från "Ellas kitchen", nåt annat ekomärke.
Väl hemma igen meddelade Max att de hade lite trubbel i arbetet och jag erbjöd mig att hämta Ebba. Alternativen ett var att köra ut till Rydsgård och hem igen med bil nummer två. Det skulle innebära att bil nummer ett fick stå parkerad på stationen i Rydsgård, vilket den kanske skulle ta sig oskadd igenom en torsdagnatt, men det skulle även bli lite bök med lämning följande dag osv. Andra alternativet var att ta sig ut till Rydsgård med hjälp av kollektivtrafik och ta bil nummer ett hem. Jag valde alternativ två, vilket innebar att jag med Vira i Babybjörnen, tunga skötväskan på axeln och bilstolen i handen begav mig till bussen vid tretiden. Naturligtvis ville jag köpa biljett hela vägen till Rydsgård, och busschaffören gav mig en lista på vilken jag fick leta upp Rydsgård, som var tilldelat ett nummer som han behövde för att kunna ge mig en biljett. Detta efter att han lovat att köra lugnt, eftersom jag måste stå framme vid honom och fortfarande har Vira på magen och skötväskan på axeln (bilstolen lyckades jag kasta i ett tomt säte).
Efter en ganska lång bussfärd (under vilken Vira somnade) kom vi till Persborgs station där vi gick många trappor upp till en pågatågsstation som var precis så deprimerande som en pågatågsstation kan vara i Malmö i februari. Alla som väntade på tåget var grå och trötta och vinden väckte Vira som väl var det enda som lös upp denna sorgliga plats. Tåget som kom var två vagnar kort och så fort jag kom på insåg jag att det var fullt, förutom nån enstaka plats i tystvagnen (vilket inte kände som ett bebisvänligt alternativ). Så jag stannade ute i "farstun" och fick stå. Med bilstolen som jag nu lagt skötväskan i och Vira på magen och båda händerna om handtag så jag inte skulle trilla. Och där stod jag och funderade på vem som designat de här helt ofattbart trånga tågen. Sätena är ju anpassade för folk i min storlek, och då tillhör jag verkligen inte de stora, inte ens medelstora. Här satt folk nästan ovanpå varandra, iklädda sina tjocka vinterkläder och snorandes och hostandes. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag slipper åka det där tåget särskilt ofta.
Jag funderade också på varför ingen av alla de som tittade på Vira och mig och log för att Vira är så söt, erbjöd sig att stå istället för mig. För inte var det på pensionärstid vi åkte. Nänä, det var medelålders arbetare som satt där på tåget, och många av dem hade med stor säkerhet redan tillbringat flera timmar sittandes. Men att resa sig för en lättviktartjej med bebis på magen och bilstol och hela midevippen var det tydligen inte tal om.
Efter Oxie fick vi äntligen en sittplats och efter lite jox fick vi ordnat så att bilstolen inte stack ut i gången. Sen blev Vira varm men hon höll ändå modet uppe.
I Rydsgård packade vi in oss i bilen och körde och hämtade Ebba på fritids. Hon blev såklart jätteglad att se oss och så blev även alla andra tjejer på fritids som blev tokiga i Vira och kom med sina små händer och ville nypa och klappa henne och jag såg bara en hord av bakterier framför mig och försökte desperat lyfta Vira lite högre upp och skynda på vår avfärd. Inte för att jag brukar vara så känslig, men det är aningen annorlunda när man har en tolvtimmars flygresa med efterföljande semester bara några dagar bort. Då vill man inte ha bakterier. Så är det bara.
På vägen hem ballade Vira ut en stund och grät sig till sömns medan jag och Ebba försökte tänka på annat.
Sen in, fixa mackor och läsa lite i nya Bamse, på med alla kläder igen, vilket för Vira innebar först klä av sig tjocka isbjörnsoverallen och mössan, sen klä på sig samma mundering igen, mindre än en timme senare. Och så ut i bilen och iväg mot Little Gym där Ebba gympade i en timme medan jag och Vira satt bredvid och tittade och Vira var så trött, men ändå glad bara hon fick stå upp och hoppa lite. När vi en timme senare höll på att trixa på isbjörnen igen säger mamman på stolen bredvid "Det var verkligen en liten glad och nöjd tjej du har där!". Och jag kan inte annat än hålla med. Fram och tillbaka, in i bilen, ut ur bilen, på med kläder av med kläder, hit och dit fram och tillbaka. Idag har hon verkligen varit en stjärna, lilla Vira. Och herrejistanes vad det ska bli skönt med semester.
No comments:
Post a Comment