Som ni kanske noterade i förra inägget gav vår stora, fina och mycket bra kamera upp när vi var på Hua Hin Hills. Inte av någon speciell anledning, som vi först trodde, utan bara på grund av ett, inte helt ovanligt, men mycket tråkigt fel. Så nu blir det inlämning hos reparatör när vi kommer hem. Som tur är hade Max packat ner även lilla kompaktkameran i väskan. När jag först frågade honom om vi inte hade lilla kameran med sa han nej. Jag var helt säker på att jag sett honom ladda batteriet till den i hallen innan vi åkte och frågade om han var säker. Då gick han och kollade och visst var den med! Så även om bilderna blir aningen sämre än tidigare, så blir det iallafall bilder. Man får vara glad åt det lilla.
Idag har vi återigen haft en riktigt slappig dag då vi legat vid poolen nästan hela dagen. I omgångar har vi tagit tupplurer, badat och läst. Hettan har idag liknat en vägg och jag skulle vilja påstå att det varit den varmaste dagen hittills, men Max håller inte med.
Som vanligt vaknade Vira strax innan sju. Då ligger hon och för långa konversationer med sina tår. Det låter precis som ett samtal, hon använder olika tonlägen och ljud och är mycket engagerad. Jag sover nu på andra sidan av sängen, eftersom Max tar nattstoppen, och jag brukar nu smyga blicken över honom så jag kan smygkika ner på Vira där hon ligger med foten i ansiktshöjd och pratar livligt. Där får man ligga och kika försiktigt över Max-kullen, för om hon ser mig så slutar hon genast konversera med foten och ger mig stora morgonleendet istället. Inte dumt det heller, men det är så otroligt gulligt att höra och titta på det här morgonsnacket. VI har nu planerat att filma henne så fort tillfälle ges.
Jag och Vira har lite olika aktiviteter för oss på Viras lekmadrass på terrassen.
När Vira sov middag, alltså dagens andra sovpaus, passade jag och Max på att köra vårt träningspass innebärande hopprep, knäböj, utfall, armhävningar, lite annat blandat och sen avsluta med mag och rygglåten från Body Balanceprogrammet. Vi brukar köra åtminstone varannan dag, med idag gav hettan gav en härlig svett-effekt och det var inte dumt att hoppa i poolen sen och bara flyta runt en stund.
Vid halv två hade Vira vaknat igen och vi beslöt oss för att bege oss ner till "byn", det vill säga den klunga hus som man passerar på väg från stora vägen till Villa Vista. Under förmiddagen hade vi stött vi på Da (japp, det var Da, nu vet vi) under vår promenad till Arts kontor. Da berättade att de tre reparatörer som tillbringat hela fredagen och lördagen tillsammans med vår tvättmaskin, tyvärr inte kunde laga den. Hon hade varit i kontakt med Elektrolux och de skulle komma hit imorgon och utvärdera/laga och om det såg riktigt illa ut skulle tvättmaskinen få åka med dem till Bangkok. Vi frågade om hon visste var vi kunde lämna in vår tvätt, och hon föreslog ett ställe i "byn", en restaurang som enligt henne även tog emot tvätt. Detta gav oss ju anledning att ta en tur neråt vägen och i den dallrande hettan spatserade vi iväg över ödetomten medan vaktgänget med snabbt till honnören tittade storögt på vårt påhitt.
VId "restaurangen" i byn hade vi även tänkt att äta, men skyltarna var på thai och damens engelska obefintlig, så chansen att vi skulle få något ätbart kändes minimal. Hon tog dock emot vår tvätt och med hjälp av en almanacka lät hon oss veta att den är klar igen på torsdag klockan fem.
Lite längre ner på vägen hittade vi en annan restaurang med meny på engelska. Vi frågade damen, som talade engelska mycket väl, om de hade pad thai, men hon sa beklagande att hennes "girl" inte var så bra på det. Det blev kyckling och ris med basilika och chili och lite annat. Allt till det mycket facila priset av 20 kr. Vi gav dock två kr i dricks.
Efter maten gick vi vidare och köpte glass, sen ballade Vira ut totalt. Vi tror det berodde på värmen, för mitt där ute på vägen som korsar ödetomten började hon bara gallskrika under sin gröna solskärm. Inget gjorde henne glad igen och till slut såg vi ingen annan utväg än att Max fick plocka av sig sina flipflops och helt enkelt springa hem med henne, medan jag knatade på bärandes en treliters vattenflaska i ett plastband som skar in och gjorde märken i händerna. När jag gick förbi honnörsvakterna kunde jag höra hur snacket skulle gå så fort jag rundat bouganvillahäcken. "Vilken könsfördelning alltså. Killen kutar med barnvagnen och tjejen bär vattnet. Herreminje. "
Hemma var Max i full färd med att stoppa Vira i poolen, och efter en stund var hon återigen nöjd och glad och de dök och Vira gjorde happy babys pose liggandes på Max händer i poolen.
Efter ytterligare en lur packade vi in oss i bilen, var noga med att komma ihåg handlelistan och körde in mot Market Village, följt av Villa Market. Vissa saker finns bara på Villa Market. Till exempel kaffe. Så det är värt att köra dit även om det innebär två stopp.
Det var storhandling inför familjen Thiels ankomst på torsdag eftermiddag. Vi lyckades vara snabba och körde hem igen vid sju, med en som vanligt skitförbannad Vira i baksätet och en miljon små påsar i bagaget. Varför de inte gör större påsar är för mig helt oförståeligt.
Jag satt bak med Vira och lyckades till slut få henne att somna. Väl hemma fick hon en hel burk "My first sweet potatoe", nån kravmat från Heinz tror jag det var. Den barnmat jag tog med är snart slut! Hon bara vräker i sig, lilltjejen!
Och nu börjar även dagen gå mot sitt slut och vi sitter ute i hettan och lyssnar på djungelljuden och dricker kaffe. Kan hända att det blir ett dopp i poolen snart. Det är bara helt osannolikt varmt. Jobbigt :)
No comments:
Post a Comment