Efter två dagar av stekande sol hade vi tydligen totalt glömt bort de tropiska regnväder som drog runt här de första dagarna. För gladeligen hade vi lämnat nästan alla handdukar och badkläder på tork ute på solsängarna och parasollet stod där jag lämnat det vid bubbelpoolen. Och nån gång vid fyra vaknar Vira och även jag vaknar strax därpå förundras jag ett ögonblick över det nästan öronbedövande sus som fyller sovrummet. Sen inser jag att det regnar. Inte bara lite grann, utan det fullkomligt vräker ner. Först bekommer det mig inte särskilt mycket, Max får Vira att somna om (när man planerar att inte ge henne mat funkar det väldigt dåligt för mig att få henne att somna igen, hon tänker liksom bara MAAAAT när jag är i närheten), sen precis när jag ska somna själv kommer jag på: parasollet! Oroligt tittar jag ut genom fönstret ovanför sängen. Jomen visst blåser det en del. Jag sätter mig upp och säger rakt ut "Shit, vi har ju en massa grejer därute!". Max är snabbt uppe igen och går och plockar in, och även jag går upp när jag kommer på fler saker som måste räddas.
Sen sover vi vidare till klockan åtta ungefär, då jag går upp med Vira och gör frukost till både henne och oss. För Viras del blev det morot-palsternacka-äpple och vi åt det gamla vanliga, som vi nu ätit så många dagar i rad att Max vid kvällsmaten krävde ägg och bacon imorgon :) Han har dock inget emot att äta Puk's Pad Thai minst en gång om dagen, och det har inte jag heller.
Vädret var fortfarande mulet, men varmt. Det var emellertid inget som lockade till strand och vi kunde ju lista ut att den leriga vägen till stora Buddhastatyn skulle vara omöjlig att ta sig uppför idag så vi beslöt oss för att göra en utflykt inåt landet. Efter att ha kikat runt lite bestämde vi oss för att först åka till Wat Huai Monkhol, en gigantisk staty av en buddhistisk munk.
Likt en aningen bister men mycket vis gammal gubbe blickade han ut över landskapet. Vi gick runt och kollade, men vi var naturligtvis dåligt pålästa och alldeles förlitade på att det skulle finnas information på plats. Det fanns det inte. Eller jo, det fanns i mängder om man kan förstå thai. Då hade vi fått veta mer om vad denna munk hade gjort för att förtjäna denna enorma staty, vi hade fått veta mer om vad bladguldet som man omsorgsfullt placerar på olika delar av olika statyer betyder, vi hade också fått veta vad alla dessa foton på Dalai Lama betydde. Foton när han var på besök i Wat Huai Monkhol, foton på när han sprang från en helikopter flankerade av killar i arméutstyrsel, och kanske den allra konstigaste, när Dalai Lama sitter med ett stort 6-pack läsk i famnen, omgiven av andra matvaror. Vi förstår att det handlar om nån typ av offer, men lite mer info måste vi tillskansa oss. Jag får återkomma och berätta mer när jag googlat.
Vackra ting, mönster och former.
Vira och Max fascineras av nånting mystiskt högt uppe.
Jag fascinerades av det här "halva" buddhahuvet, vad händer där liksom? Är det nån typ av jättehjälm?
Vira blev mycket uppvaktad, och för första gången fick vi vara med på foto. När vi rest oss efter att ha ätit en glass på en träbänk fick damen bakom syn på Vira och blev alldels till sig och sprang runt och studsade och arrangerade sig mellan oss så hennes man fick ta ett foto.
En annan sak vi inte förstod var vad alla tupparna hade med saken att göra. Max smyglyssnade på några andra turister som sa att det var för kungen, som var avbildad till häst ovanför tupparna, gillade kyckling väldigt mycket. Hmmm...
Efter besöket inåt land åkte vi in till Hua Hin city och hittade nu äntligen till Villa Market, som är den enda matvarubutik där man kan få tag på lite mer europeiska saker. Och det vi saknade, som var på vippen att bli en mindre kris, var kaffefilter. De vi hade var ju perforerade med synliga hål, och vattnet rann igenom ungefär lika fort som om man inte haft nåt filter alls. Därför körde vi med två, och plötsligt insåg vi att de inte hade filter på Market Village (irriterande lika namn på de två affärerna, jag vet) och då var ju vår enda chans att hitta Villa Market OCH att de då hade filter. Och så blev det! Vi fick dessutom tag på kaffe som vi malde själv där i butiken och nu har vi just avnjutit varsin kopp starkt, gott bryggkaffe! Äntligen!!
Vira var som vanligt på ett strålande humör. Det är bara att inse att hon gillar när det händer saker, det är mycket lättare att ta med henne runt på en massa ståhej än att försöka roa henne hemma en hel dag. Att få hänga i BabyBjörn på pappas mage och bara titta på alla roliga saker gör henne mycket nöjd. Visst funkar det att ligga på madrassen ett tag och trixa med lite leksaker, men det tar inte lång tid förrän hon blir frustrerad över att hon inte kan röra sig och då sprattlar hon och kämpar och tjuter små illvrål. Illvrålen kör hon också med när hon börjar bli trött, det är som om hon använder dem för att hålla sig själv vaken. Hon ligger på rygg, så spänner hon hela kroppen som en pinne, med armarna längs sidorna och benen lite upp från golvet och så vrålar hon "IIIIIIIIHHHHHHHHHH". Mycket lustig att se, men aningen enerverande att lyssna på i längden :)
När vi kommit hem från utflykten tyckte hon filten var rolig en liten stund, sen krävde hon mer stimulans och Max tog henne ut på upptäcktsfärd under vilken de hittade vackra blommor att pynta sig med!
Nu hör jag att det droppar här utanför igen, för idag sitter vi faktiskt inne. Vi har tänkt se på film, men än en gång får vi se hur det blir med det :)
No comments:
Post a Comment