Seafood overdose















Jag åt glass, samtidigt som Vira satt mellan mina ben och övade lite på att sitta och då blev hon så fruktansvärt sugen på att smaka. Hon kunde inte fokusera på något annat än glasspaketet och blev rejält förbannad och till slut fick jag helt enkelt sluta äta glass. Jag har dock full förståelse för hennes reaktion.


Idag har vi mest varit hemma, så några spännande bilder blir det inte. Och någon vidare text blir det inte heller, och man skulle kunna säga att det är Puk's fel. För om hon hade varit här hade vi sluppit åka iväg och äta och då hade vi inte kommit hem så sent och då hade jag hunnit skriva lite mer. För nu ska vi se på film snart, det blir ännu en actionrulle ser det ut som. Vi har nu hittat Sven-Ottos filmlåda och har lite mer att välja på.




















Mys med Vira och på pappas starka armar kan man flyga högt mot taket!


Huset har varit fullt av folk halva dagen, och det är som vanligt mycket svårt att kommunicera. Jag har säkert nämnt att vi har problem med tvättmaskinen, och igår smsade vi Da, som enligt S-O är chef för trädgårdsmästare och städerskor. Vi fick inget svar, trots att vi smsade till två olika nummer , som vi emellertid inte var säkra på var mobilnummer, men vi antog det. Till slut ringde jag ett av numrena och nån ganska hiskelig melodi skränade i mitt öra innan nån svarade. Jag frågade om jag kommit till Da och personen svarade "Yes". Hon pratade bra engelska och skulle skicka en snubbe direkt. När jag sen hoppat av bilen för att leta efter Puk kom en tjej mot mig och frågade hur det gått med tvättmaskinen. Jag frågade om hon var Da, "Yes" sa hon. Hon berättade att Puk var i Pattaya och sen passade jag på att fråga om det var henne man skulle prata med om hyrbilen. "Yes" sa hon. Vi planerar skaffa en lite större bil när Thiels kommer nästa vecka. Jag lovade ringa henne och ge besked om exakt datum för större bil, på måndag. Detta berättade jag för Max när vi sen åkte iväg, och han blev mycket konfundersam. "Men... det där var ju Art. Det är jag nästan säker på". "Hmm, hon svarade "ja" när jag frågade om hon var Da". "Men... varken Da eller Art har ju hand om biluthyrningen..." sa Max ännu mer förbryllad.
Så fortsatte diskussionen ett tag utan att vi blev ett dugg klokare på vem som var Da och vem som var Art och vem som egentligen hade hand om bilarna.
Senare på kvällen fick vi ett sms från Da, som sa att hon skulle skicka en reparatör imorgon (idag alltså) klockan tio. Då var det alltså Art jag träffat, som glatt svarat "yes" minst två gånger när jag frågat om hon hette Da. Jaja. I vilket fall kom Da vid tio, och sen kom reparatör. Samma kille som dagen innan, han visste kanske att han inte lyckats laga den. Det var svårt att göra sig förstådd och förklara vad som var fel, jag gjorde tappra försök med både honom, och sen städerskan. "No spin" sa jag och gjorde cirkelrörelser med hande. "Hmmm no" sa städerskan. "Very wet" sa jag och pekar på kläder och försöker göra "jag vrider ur tvätt-rörelser". "hmmm... " säger hon och ler. Men sen pratade hon länge med reparatören. Och idag hade jag Da som tolk, men de verkade ett tag tycka att om vi bara fick maskinen att göra NÅNTING så var det bra, varpå jag försökte förklara att "Rinse" inte är ett tillräckligt program.
Till slut satt tre små killar och trixade med maskinen. När den sista gick sa han "no good. Come back monday". Jaha.
Under tiden hade jag haft en intressant "konversation" med trädgårdsmästaren som kom fram och sa "I... kuichut(typ)" och så pekade han på sitt öra och gjorde cirkelrörelser. Jag förstod noll. Han gjorde det igen. Efter en stund förstod jag att han tänkte klippa gräset. Och ville fråga om det var ok, för det blev ljud.
Annars gjorde vi inte mycket. Läste, tränade i värmen, badade några gånger, mös med Vira. Riktigt härligt. Sen in och handla och så till restaurangen vid havet på apberget. Och denna gången var vi lite (för) wild and crazy och tog några konstiga musslor och en, visade det sig, gigantisk grilled seafood-tallrik. Så nu har jag överdoserat totalt på seafood. Det finns gränser för hur mycket gummiaktiga grejer doppade i ohyggligt stark chilisås som jag orkar med. Redan under middagen började jag längta hem till glassen, som står på bordet nu.


















Mycket snygg bild på två riktiga finingar!



















Vira fick en liten beundrare på bordet bakom.


No comments: