I morse, vid sjutiden, hördes ett krafsande. Jag vaknade direkt. Lyssnade. Kunde inte placera det. Var det någon som höll på att ta sig in? Var det besök igen av Art som kommit med elektrikern tidigt dagen innan? Nä, det var ingen människa, det insåg jag efter en stund. Vid det här laget hade även Max vaknat. "Det är någon här" sa vi till varandra samtidigt som vi klev ur sängen. Det lät som det var utanför sovrumsdörren, som var stängd och just som Max öppnade insåg jag att det kunde vara en hund eller rentav en gigantisk råtta som tagit sig in, och oavsett vilken vill man inte bli biten. Inget syntes utanför och medan jag stod där barfota i dörröppningen ut mot vardagsrummet gick Max runt och kollade och jag gastade "Hämta järnfemman!!" och "Jag vill ha skoooor!!". Jag såg framför mig en stor, otäck råtta som skulle dyka fram från under soffan och bita mig i foten. Max gick bort och fiskade upp just järnfemman ur Sven-Ottos golfbag och började sopar runt med den under soffan. Men ingen var där, och när jag gick ut för att kolla hörde jag hur det prasslade till i buskarna mot grannhuset, och antar att besökaren försvann den vägen. Den hade med största säkerhet aldrig varit inne i huset, det bara lät så. När jag trodde den krafsade på sovrummsdörren krafsade den nog på altandörren som leder från sovrummet till altanen. Och vi tror nog att det var en av de lösdrivande hundarna som tagit sig in på området, förhoppningsvis är den bortjagad igen av vakterna. Oavsett vem besökaren var gjorde incidenten min morgon lite mer spännande än önskat. Och när vi skulle gå och lägga oss igen hade Vira såklart vaknat av tumultet och jag fick gå upp och börja med frukost. Då var det fortfarande ihållande regn utanför och himlen var grå. Den nästan olidliga värmen från tidigare dagar hade förbytts till svensk sommar och hela förmiddagen tillbringade vi inne med datorer, virkning och böcker. Fram emot eftermiddagen åkte vi in till stan, då hade det klarnat upp lite, men det var ändå inte strandvärme (för mig iallafall, som kräver hög lufttemperatur för att bada). Vi gick och shoppade lite på Market Village, lite presenter, lite kläder till mig, som ju har den ultimata kroppstorleken för att shoppa i Thailand. De unga biträdena flockades kring Vira och fick hålla och var alldeles överlyckliga och när jag nyss snusade in näsan i hennes hår luktade hon alldeles orientaliskt. Sen gick vi till Tescobutiken och köpte en gåstol i present till Vira, så hon har nåt mer att roa sig med. Sittern är ju helt enkelt inte lika kul längre. Vi funderade också över att en så stor affär kan ha ett sådant utbud av toapapper, men inte överhuvudtaget har hushållspapper. Använder man inte det? Man kan ju iochförsig köpa servetter, typ Kleenex på liten låda, för det finns det också massor av. Men allvarligt, om man spiller saft eller sås eller vadsom, hur många Kleenex måste man inte då använda för att torka upp det? Typ en låda antar jag.
Nöjd i nya leksaken!
Och såhär ser det ut när man skjuter ifrån och får fart, hittills bara baklänges :)
När vi kom hem hoppade jag av för att fånga Puk och få mat, men restaurangen var mörk och tom. Vi fick istället packa upp gåstolen som genast blev populär. Efter ytterligare ett försök att få tag i Puk, denna gången via både mail och sms, gav vi upp och gjorde vår egen mat. Mackor i mackjärnet med chips till. Ingen vidare höjdare, men nöden har ingen lag. Att packa in Vira i bilen igen kändes omöjligt. Hon hade fått på sig pyjamas och var vråltrött.
Och nu är klockan bara halv nio, så kanske finns det chans till film idag! Vi får se! Hoppas vädret blir varmare igen imorgon, det behöver inte bli över trettio, men runt 28 typ :)
1 comment:
Vilken fin liten Vira-stol ni har skaffat till en nyfiken, pigg liten tjej!
Post a Comment