Nu är vi framme!

Nu är klockan tio (eller nu har hon ju blivit elva...) i Thailand och jag lyckades just lägga Vira utan att vare sig gå runt med henne eller buffa henne i gumpen. För jag tycker det är en väldigt jobbig rutin, att hon måste bli buren till sömns. Och lika jobbigt är det att buffa henne i gumpen flera hundra gånger varje kväll. När jag såg att Mickan i Solsidan hade fått buff-arm och gick med mitella skrattade jag åt denna fiktiva åkomma. Tills jag själv satt där med värkande handled och armbågsled (jag kan variera buffandet till antingen bara med handen eller med hela armen, därav ont på två ställen). Då förstod jag att det var på riktigt. Man KAN få buffarm. Det är så på riktigt att Max fick köpa Voltaren Gel till mig innan vi for.
I vilket fall så flyttade vi sen det massiva soffbordet genom att dra det på det fina vita, blanka klinkergolvet och ljudet som uppstod väckte såklart Vira. Så nu ligger Max därinne och försöker få henne komma till ro. Men med tanke på att han nyss satt här i soffan och sov kan jag ju räkna ut att han har somnat.
Med långt gången resfeber lyckades jag, med Max hjälp såklart, få med mig både Vira, vagnen och all packning till Hyllie i måndags. Vi hade beställt taxi till elva och för en gångs skull var vi faktiskt färdiga när taxin kom, trots att Max fem minuter tidigare hade begett sig ut i förrådet för att leta efter lamptimers. Ett hopplöst mission som enligt mig skulle påbörjats minst ett dygn tidigare.















Resan till Kastrup gick bra, vid incheckningen frågade jag om vi inte kunde få ha med vagnen ända till gaten, eftersom Frida har en liknande vagn och hon har berättat för mig att den får man ha med ända fram. Vagn ja, som tur var gjorde jag en check av vår sittvagn och insåg att den verkligen var en sittvagn. Det fulla liggläge som jag ansåg absolut nödvändigt fanns inte. Det fanns "sitt rakt upp-läge" eller "sitt- något -tillbakalutad-läge". I halv panik gick jag ut på Blocket IGEN och den här gången hittade jag en vagn som såg perfekt ut och som dessutom fanns i Vellinge. Och när jag ringde fanns den till och med kvar! Något som händer mig alldeles för sällan när jag ringer på saker på Blocket. Så i söndags hämtade jag vagnen som var precis en sån vagn jag ville ha, till ett mycket humant pris. Och om vi bara tog av sufletten så fick vi faktiskt ha med den hela vägen till gaten! Så med Vira i vagn och handbagage på bagagevagn begav vi oss in på Kastrup. Såklart somnade Vira gott i vagnen och när vi kom till säkerhetskontrollen var vi tvungna att plocka upp henne. Eller rättare sagt, jag gick igenom först, och när jag tittar bak ser jag Max stå och fälla ihop vagnen för att lägga upp den på bandet och jag tänker "Men var i hela friden har han Vira? Har han lagt henne på bandet?" Då ser jag att den lilla isbjörnen är i tryggt förvar i famnen på en lite förvånad men ganska nöjd dansk säkerhetsvakt :)
Som vanligt köpte vi dyra skönhetsprodukter, en flaska bubbel, whiskey och godis på taxfree och sen var det bara att åka iväg.
Starten var helt problemfri och när vi var uppe i luften lyckades flygvärdinnorna, efter en del problem, koppla på en vagga på väggen framför oss. Först verkade ena fästet inte fungera och vaggan trillade ner när hon testade den, vilket ju gjorde det lite extra spännande, men den satt sen fast hela vägen och det var toppen att ha Vira sovandes där. Eftersom vi satt framme vid väggen hade vi ju bästa filmsätena (när man flyger ekonomi till Bangkok får man ingen egen skärm, inte vi iaf) och jag såg både Naria3, Trassel och nästan hela senaste Harry Potterfilmen. Missade slutet för jag blev för trött och sen när jag äntligen somnade tände de ljusen och då såg man inte skärmen mer.
Vira gnällde några få gånger, men Max gick runt med henne lite så hon somnade och sen fick han sova lite medan jag "höll vakt" och buffade vid behov (trots buffarmen).
Så fort vi gick på planet började flygplanspersonalen klappa på Vira och le mot henne, och det var inte många som gick förbi den där vaggan utan att le åt den lilla finingen som låg där i.
När vi kom till Bangkok kändes det som vi nyss varit där, det var ju bara ett år sedan. Vi hittade en liten kille med en "Max Ehle-lapp" och stuvade in oss och packning i en bil, och Vira i en bilbarnstol som vi fått dem att ta med. Sen väntade en 2.5 timmars bilfärd till Hua Hin under vilken jag prisade min ganska nyinförskaffade termos vilken vi fyllt med tevatten på flyget. Det innebar att vi kunde mata Vira under resans gång och hon sov mesta tiden, utom när hon råkade få solen i ögonen. Då blir hon sur.
















































































Huset i Villa Vista utanför Hua Hin var som väntat mycket fint. Tre sovrum, tre toaletter (!!) och ett stort rum som är hall/arbetsrum som går över i köksdel och matplats-vardagsrum. Och till det en stor uteplats med många olika sittgrupper och solstolar och en stor pool och en barnpool.
Vi installerade oss hjälpligt och gick till restaurangen på området och fick varsin riktigt god padthai, sen var vi alldeles slutkörda alla tre och somnade i soffan vid poolen och det var sådär riktigt riktigt skönt.
Trots begynnande jetlag lyckades vi kicka igång oss igen och körde in till Hua Hin för att handla mat och bilbarnstol (den andra var bara lånad och skulle tillbaka till sin ägare). Det var en lite nervös färd när jag satt i baksätet med Vira i famnen och Max rattade vår schyssta automatväxlade Toyota i den ganska hektiska vänstertrafiken. "Tänk vänster!!" gastar jag från baksätet, lika mycket för min egen skulle (den dagen jag ska sitta bakom ratten) som för Max. Precis som i Vietnam finns det inga avfarter från den stora vägen, utan om man ska till höger, så hittar man ett U-svängsställe strax efter vägen man planerat svänga in på, gör en U-sväng och tar sen vänster. Detta skulle inte vara något problem för oss på ditvägen, eftersom köpcentrat skulle ligga på vänster sida, men vi lyckades såklart missa infarten och så fick U-svänga och trixa innan vi kom rätt.


















































Sen tillbringade vi flera timmar med att gå i barnaffär, teknikaffär och mataffär och just nu känns det som vi fick med det mesta. Vira fick åka i nyinköpt bilstol hem och jag och Max höll gott mod och god ton trots trötthet, mörker och vänstertrafik. Vi missade såklart avfarten till Villa Vista eftersom vägen är beckmörk och de riktmärken jag sett ut visade sig finnas vid varenda liten avtagsväg. Största besvikelsen var väl att när vi vrålhungriga kommit hem och fått ner Vira i vagnen och gått till restaurangen så var den stängd. Så första kvällen på semestern fick vi äta macka med stekt ägg och bacon och chips. Men nu har vi varsin GT att sippa på, Vira sover på en madrass på golvet i sovrummet och syrsorna spelar utanför dörrarna som står öppna ut mot trädgården. Det är inte fel på nåt sätt. Imorgon ska vi dra till stranden!