Sai Noi Beach är det som gäller!

Dagen inleddes som vanligt med att vi vaknar till en jollrande Vira. Då tittar jag över sängkanten ner på henne där hon ligger på sin madrass, ,mellan två kuddar så hon inte råkar rulla in under sängen eller ut mot väggen. Och när hon ser mig titta ner på henne lyser hon upp och fyrar av ett alldeles fantastiskt leende och den lilla tungan åker ut ur munnen och man blir bara alldeles varm inombords.
Rutinen just nu är att Max går upp och jobbar (skid-appen är fortfarande inte färdig) och tar Vira med sig och jag sover vidare. Jag jobbar ju dock desto mer på nätterna med att få Vira att sova ordentligt.
När jag sen vaknar ordnar jag frukost, som hittills alltid innefattat en fruktsallad, och är det tidigt blir det yoghurt och musli och mackor. Är det mer brunch-tid blir det ägg och bacon. Dock alltid ackompanjerat av aningen blaskigt kaffe eftersom vi fortfarande bara har de perforerade filterna som inte är ultimata trots att vi kör dubbla.
När vi ätit får Vira lite mat, antingen broccoli-ärtor-äpple, eller om det är lite lyxigare, jordgubb-äpple. De sistnämnda serverar jag kall, vilket är en utmaning eftersom den lilla damen hittills inte är så förtjust i just kalla saker. Åt denna, faktiskt ganska goda, puré skrynklar hon ihop ansiktet när hon känner att den är kall, för att nästa sekund le och gapa när hon känt att det faktiskt smakar gott. Så får hon mer och då skrynklar hon sig igen och så fortsätter det.
Därefter är hon mätt och glad och idag passade vi på att bada. Vi hade besök av en rejäl padda i poolen och Max skjutsade upp den på land till allmän förtjusning och beskådning. Efter avslutad fotosession hoppade den lojt iväg mot gräsmattan.
När Vira sen sov förmiddagslur passade jag på att köra Body Balance, denna gången blev det närmast en bikram-variant eftersom det var hyfsat svettigt trots att jag stod i skuggan på terrassen. När jag var klar hämtade jag ut Max och tvingade honom till arbetspaus/träningspass innebärande 200 hopprepshopp och sen mag- och rygglåten ur Body Balanceprogrammet. Likt en militär drillade jag honom; ropade, hejade, peppade och berömde, under vilket han svettades och pressade fram "men jag ORKAR inte!!! Det är så tungt!" "Det är så det SKA vara!! "hojtade jag tillbaka.














Stör mig inte, jag ska just gnaga på min tå!


När Vira vaknat gjorde vi en lite misslyckad tur till en ny strand där vi tänkt äta lunch och tillbringa eftermiddagen. Stranden var lång och kantad av nån typ av höga cypressliknande träd (kanske VAR det cypresser?) och eftersom det var lördag hade thailändarna gått man ur huse för att sitta under dessa träd och grilla, dricka öl och ta det allmänt lugnt. Detta var väl fint nog, problemet låg inte i stranden utan i maten. Det fanns ETT matställe där thailändska familjer satt i plastmöbler och åt mat de fått upplagd från den bufféliknande disken. Det såg visserligen gott ut, åtminstone valda delar (gräshoppor och ödlor och annat mystiskt faller oss inte i smaken, tror vi iallfall) men det var svårt att avgöra hur länge denna mat stått varmhållen bland surrande flugor och skabbiga hundar som utförde parningsakter mitt framför kassan. Jag såg magsjukevarningar och efter att ha letat efter ett bättre alternativ fick vi erkänna oss besegrade och åka till vår "vanliga" strand. Alltså den vi besökt en gång innan, Sai Noi Beach. Där åt vi en helt underbar grillad havsabborre med vitlök och svartpepper, och till det en sallad på grön mango. Onekligen förvånande vilka kulinariska upplevelser de lyckas trolla fram i det där ruckliga skjulet som man aldrig skulle ta för en restaurang.
Vädret var alldeles underbart, precis lagom varmt i skuggan (de som känner mig vet att det innebär ~30 grader) det blåste en varm, men svalkande och ganska frisk bris. Efter maten fick vi som vanlig gratis solsängar och placerade oss i skuggan. Vira var på ypperligt humör efter sin eftermiddagslur och låg och lekte medan vi turades om att bada. En alldeles vit katt sällskapade på bordet framför oss och det var bara helt underbart. Det enda vi saknar är Ebba såklart, det pratar vi om varje dag. Vi hoppas få möjlighet att prata med henne snart, helst med bild!
När solen börjat gå ner bakom bergen tog vi en promenad längs stranden och Vira fick bada fötterna i det helt underbart ljumna vattnet. För mig är det en dröm att bada här, det är verkligen ljummet och det är härliga vågor som man kan åka på men som ändå är snälla nog att låta en stå kvar med huvet upp och fötterna ner.
På vägen hem gjorde jag min premiärkörning i bilen och det gick mycket bra. Lyckades bara sätta igång vindrutetorkarna istället för blinkers två gånger :)
Sen var det Skype med Karlshamn och därefter mat hos Puk som var vänlig nog att skicka med oss nån underlig frukt som är en läskande blandning av vattenmelon och plommon. Kanske nån som har en idé om vad det kan vara? Grön och typ stor som en apelsin, med skal som plommon, men innerkonsistens som är lite lik vattenmelon.
Och nu har vi lördag och drink på bordet och egentligen film att se, köpte på nattmarknaden igår. Men vi får se hur det blir med det, kanske är det skidappen som bestämmer. Fast jag kan ju alltid virka.
Nu hoppas jag mest att vi får tag på Lisa så hon kan få njuta av vår skönsång på sin födelesdag!




















Sällskap på stranden.











I mitten vår favoritrestaurang på vår favoritstrand.





















Vira något ofokuserad på gruppbilden :)











Tre badare!











Jag har nu förresten bestämt att Sai Noi Beach är min favoritstrand, den är liten, där finns mjuk sand som inte hamnar under ytan vid flod och maten är fantastisk. Nu ska jag bara lära mig att tajma glass-tuc-tuc när den kommer. Fast det borde ju inte vara så svårt, den spelar ju en trudelutt, precis som hemma!