Lat dag och blommor

Idag har Toyotan stått parkerad på uppfarten hela dagen och längsta turen vi gjort var en liten promenad runt området. När vi promenerade ner till Puk för att äta lunch och för att ge Vira lite variation låg två äldre män i poolen, och naturligtvis var de golfvänner med Sven-Otto (som äger huset) Vi snackade lite med dem, eller jag hälsade mest, för Vira var vråltrött och grinig så jag tog vagnen och körde hem, och mitt under färden slutade skriket abrupt och hon toksomnade med ansiktet inkört i vagnsidan.
När Max kom hem berättade han att den ena mannen sagt att han varje dag tog en promenad. Då gick han ut från området, bort över den icke bebygda tomt som skiljer Villa Vista från det lilla område med hus innan man kommer till stora vägen, förbi husen, men istället för att gå ner mot stora vägen tog han vänster och där kom man senare till en skog. Det lät ju trevligt tyckte Max som såg en löprunda hägra vid horisonten. Då fortsatte mannen, som hette Kenneth, och berättade att några kaxiga hundgäng häckade längs vägen och han tog alltid med sig en järnfemma på promenaden. Framför allt var det en hund som var lite bitsk och läskig och som man fick hålla ett extra öga på. Så där försvann idén om löprunda och utvidgad promenad. Inte speciellt kul att kuta runt med en golfklubba på axeln.

















Annars har vi bara hängt på uteplatsen hela dagen. När Vira tog sin eftermiddagslur placerade jag parasollet så att skuggan alldeles perfekt täckte bubbelpoolen. Jag kravlade mig in bland buskarna till poolhuset, drog igång bubblorna och kröp ner i svalkan med min bok. Inte fel på nåt sätt.
Jag har också ägnat dagen åt att fortsätta fajten med tvättmaskinen, men den jäkeln leder nu med 2-0. Inte en chans att varken jag eller Max kan lista ut hur den fungerar. Det låter naturligtvis som vi är komplett imbecilla, men den beter sig helt irationellt, när man sätter den på programmet "long spin" vevar den runt två varv , sen anser den sig vara klar... Nåja. Kampen fortsätter, eller så får jag helt enkelt ge upp och låta städerskan tvätta. Hon verkar ju ha full koll. Men pratar naturligtvis inte engelska.
Det absolut roligaste som hände idag inträffade faktiskt TVÅ gånger och jag skrattade så jag fick tårar i ögonen och höll på att vingla ner i poolen båda gångerna. Jag sitter med Vira på hennes madrass på uteplatsen och Max är inne och hämtar hennes mat. Skjutdörrarna är öppna, lagom mycket för att en människa ska passera, men när jag tittar upp ser jag Max gå förbi öppningen, sen möter han min blick och PANG går rakt in i glasrutan med Viras lilla plasttallrik före. Jag trodde först det var ett skämt, men han kunde inte ljuga och erkände att han faktiskt gått in i rutan.
Lite senare på kvällen hände det IGEN! Då hade jag stängt dörrarna för att förhindra att det kom in mygg och när Max skulle gå ut så PANG gick han in i rutan IGEN! Den här gången var jag tvungen att gå dubbelvikt ett tag för att inte kollapsa av skratt. Och nu, när jag delar detta med er så blir jag skyldig 2000 uskados, men fasen, det får det ju vara värt :)




















Sådan mor sådan dotter. Jag och Vira ägnar oss åt en gammal favorit: stoppa stortån i munnen-leken. Emellertid blir man mindre sugen på att faktiskt suga på sina tår, ju mer man använder dem till att gå på marken.
















Vira fick idag känna på gräs för första gången, allt under sträng uppsikt. Hon är nu alltsom oftast väldigt frustrerad över att hon nu lätt som en plätt kan rulla runt på mage, men sen är hon fast. Och så ligger det saker bara liiite för långt bort. Och då reser hon sig upp på armarna och sprattlar med benen. Ibland med ganska gott resultat, ibland med något sämre.
















Precis innan det skulle till att skymma tog vi en promenad på området, dels för att Vira var trött på att hänga hemma, men också för att fota lite så ni får se hur vi bor. Det är ett mycket vackert och välskött område med massor av Hibiskus, Bouganvilla, bananpalmer och annan fin grönska.
Högst upp till vänster är Max och Vira framför vårt hus och vår hyrbil. På bilden bredvid står jag på samma plats och fotar nedåt ena vägen. Vi bor liksom i ett hörn, och denna vägen leder vidare på området.




















Vira fick känna på bananer och vi hittade dessa underliga frukter. Någon som vet vad det kan vara?
Och än en gång visar hon att hon är pappas flicka när hon direkt faller för Bouganvillan.
















Det blev två mål från Puk idag, men ikväll kom hon hit med maten igen och sen var det bums i säng för en jättetrött Vira och nu sitter vi här ute igen och har det härligt bland syrsljuden. Om det blir som planerat ska vi imorgon åka till stranden och passa på att kolla in den där jättebuddhan som ligger precis i närheten.